Bokföring av avkastningen från ett kapitaliseringsavtal kopplat till placeringar

arbets- och näringsministeriet
Utgivningsdatum 28.4.2009 0.00
Pressmeddelande 1836
Nummer
1836

1. Ansökan 

Sökande ( - - - ) är ett bostadsaktiebolag som har placerat ( - - - ) euro i ett flerårigt kapitaliseringsavtal. De tillgångar som ingår i kapitaliseringsavtalet placerades i ett certifikat av masskuldebrevslånstyp som marknadsförs av ( - - - ) Pankki Oy. De tillgångar som har ackumulerats genom certifikatet placerades i en fond vid namn ( - - - ), som är registrerad utomlands. Tillgångarna i denna fond var för sin del placerade i livförsäkringar, som försäkrade fysiska personer. Enligt den broschyr som har bifogats ansökan är den aktuella ( - - - ) fonden ägare och förmånstagare för livförsäkringarna.

Enligt det marknadsföringsmaterial som har bifogats ansökan garanteras en ”6,5 % årlig, fast avkastning” på certifikatet under dess löptid.  Avkastningen betalas i början av året. Däremot hade det placerade kapitalet inte säkrats utan återbetalningen av kapitalet i slutet av löptiden är beroende av hur värdet på fonden har utvecklats. Utgående från detta utgick sökande från att man kan bokföra den nämnda årliga avkastningen i sin bokföring. 

Senare har sökande märkt att avkastningen på placeringen inte följde de ursprungliga förväntningarna. Sökande berättar även att man har noterat att den årliga ”garantiavkastning” som Försäkringsbolaget betalar uppenbarligen är återbetalning av kapital. Sin åsikt motiverar sökande med att värdet på certifikatet sjönk med kupongbeloppet. 

För kunden har Försäkringsbolaget förklarat att kunden har möjlighet att välja om de lyfta medlen är avkastning eller kapital då kunden lyfter medel från kapitaliseringsavtalet. Försäkringsbolaget hade ansett att det inte fanns några hinder för bokföring av den årliga ”kupongen” på 6,5 % som intäkt i resultaträkningen.

Till sin ansökan har sökande bifogat det kapitaliseringsavtal som man har ingått, principerna för hur certifikatet fungerar och en årsöversikt för 2007 samt portföljrapporten per 31.12.2007 från den medelförvaltarbank som Pankki Oy anlitar. Sökande anser att det av rapporten framgår att den årliga ”garantiavkastningen” som betalas på placeringen har placerats i en annan tillväxtfond. Värdet på certifikatet hade samtidigt sjunkit med nästan det dubbla värdet jämfört med denna avkastning. Enligt sökande berodde detta på att värdet på fonden hade utvecklats sämre än väntat och på att dollarn hade försvagats mot euron år 2007.

Därför ställer sökande följande frågor till bokföringsnämnden:

 1) Har det någon betydelse ur bokföringsmässigt perspektiv att placeringen har gjorts som ett kapitaliseringsavtal med Försäkringsbolaget och inte som en direkt placering i ett certifikat?

 2) Kan den andel som har utbetalats på kapitaliseringsavtalet behandlas som intäkt om det på det egentliga avtalet hittills inte har uppstått någon avkastning utöver kapitalet; värdet på avtalet är tvärtom lägre än den ursprungliga placeringen.

 3) Skulle slutresultatet vara ett annat om kapitaliseringsavtalet kan ”förbigås” och placeringen behandlas som om sökande har placerat direkt i certifikatet? Betalning av kupongen minskar i vilket fall som helst värdet på certifikatet. Vilken betydelse har i detta fall det faktum att värdet på certifikatet trots de utbetalda kupongerna kan vara lika stort som anskaffningsvärdet i slutet av löptiden?       

    
2. Motiveringar till utlåtandet
 

2.1. Bokföringslagen. Av de bokslutsprinciper som har räknats upp i bokföringslagens (1336/1997, härefter BokfL) 3:3.1 § har i synnerhet punkterna om innehållsbetoning (2a punkten), försiktighet (3 punkten) samt prestationsprincipen (5 punkten) betydelse för detta utlåtande. Bokslutet och verksamhetsberättelsen ska dessutom ge riktiga och tillräckliga uppgifter om resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet och om dennes ekonomiska ställning (rättvisande bild). De tilläggsupplysningar som behövs för detta skall lämnas i noterna. (BokfL 3:2.1 §).

Första satsen i BokfL 5:1 § förutsätter att räkenskapsperiodens inkomster tas upp som intäkter i resultaträkningen. BokfL 5:2 § kräver för sin del att ”fordringar upptas till nominellt belopp, likväl högst till det sannolika värdet” i balansräkningen (1 punkten) och ”värdepapper, som utgör finansieringstillgångar, och andra sådana finansieringsmedel till anskaffningsutgiften eller, om deras sannolika överlåtelsepris på bokslutsdagen är lägre, till detta värde” (2 punkten).

Enligt BokfL 4:6.1 § 2 punkten är aktiva resultatregleringar ”sådana inkomster realiserade på prestationsbasis eller på motsvarande sätt under räkenskapsperioden eller en tidigare räkenskapsperiod för vilka ingen betalning har erhållits, om dessa inte skall tas upp bland försäljningsfordringar”.   

I BokfL 5:13 § finns en bestämmelse om nedskrivning av en tillgång eller placering som ingår i bestående aktiva. Om den sannolika framtida inkomsten från en tillgång eller investering som hör till bestående aktiva varaktigt är mindre än den ännu oavskrivna anskaffningsutgiften, skall skillnaden kostnadsföras som en nedskrivning. Vid granskningen är det motiverat att beakta nuvärdet på de intäkter som kommer att ackumuleras i framtiden. Om det gäller en långfristig placering motsvaras inkomstförväntningarna gällande denna bäst av det sannolika överlåtelsepriset (RP 173/1997 rd, s. 25).

BokfL 5:13 § grundar sig på den tvingande artikeln 35(1)(c)(bb) i det fjärde bolagsrättsliga direktivet, där en nedskrivning ska göras för alla bestående aktiva, om värdeminskningen kan anses vara bestående. Punkt (1)(c)(aa) i samma artikel innehåller även en tillåtande bestämmelse om placeringar som ingår i bestående aktiva (financial fixed assets): det är möjligt att göra en nedskrivning på dem enligt en värdering vid tidpunkten för bokslutet. En motsvarande, uttrycklig bestämmelse som den senare punkten i artikeln inkluderades inte i BokfL år 1997 eftersom det var möjligt att tillämpa de allmänna bestämmelserna om periodisering av intäkter, kostnader och förluster i BokfL 5:1 § (RP 173/1997 rd, s. 25-26).

 2.2. Bokföringsnämndens tidigare utlåtanden. I sitt utlåtande BFN 1754/2005 har bokföringsnämnden tagit ställning till behandlingen av kapitaliseringsavtal i bokslutet. Enligt utlåtandet ska avkastningen på ett sådant kapitaliseringsavtal som är bundet vid en placering som inte garanteras av försäkringsbolaget, bokföras som intäkt av placerings- och finansieringsverksamhet i den takt som försäkringsbolaget har gjort utbetalningar på basis av avtalet. Annan eventuell intäkt tas upp i det skede då placeringen upphör. Om det inte finns skydd mot en negativ utveckling i avtalet, bör på placeringen göras en nedskrivning när förutsättningarna i BFL 5:13 § uppfylls.

 2.3. Bokföringsnämndens ställningstagande. Det kapitaliseringsavtal som beskrivs i ansökan är ett sådant avtal som hör till livförsäkringsklass 6 enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008) 18 §, som ”omfattar på försäkringstekniska kalkyler baserade avtal som avser återbetalning av influtet kapital och genom vilka försäkringsbolaget tar på sig ansvar för förbindelser med bestämd varaktighet och beloppsstorlek mot inbetalning av ett avtalat engångsbelopp eller på förhand avtalade periodiska inbetalningar”. Sådana avtal kan ha garantiavkastning, vara bundna till placeringar eller en kombination av dessa. Det avtal som nu behandlas verkar höra till den sistnämnda klassen, eftersom det innehåller grundelementen från de två övriga klasserna. I avtalet har en garantiavkastning av en viss storleksordning definierats, men å andra sidan bär försäkringstagaren risken för värdeförändringar i placeringsobjektet.

Avtalen om sparlivförsäkringar görs normalt för en viss tid.
Om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalt, har försäkringstagaren enligt lagen om försäkringsavtal (543/1994) rätt att avbryta premiebetalningen och enligt de grunder som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer eller enligt försäkringsvillkoren få en premiefri försäkring som motsvarar försäkringens sparandel (fribrev) eller en sparandel som räknats ut enligt grunderna eller försäkringsvillkoren (återköpsvärde). Återköpet kan även gälla ett specifik del av försäkringsskyddet eller försäkringsbesparingen, varvid den aktuella försäkringen fortfarande är i kraft.

 2.3.1. Bokföringsmässig behandling av garantiavkastning på kapitaliseringsavtal bundna till placeringar. I det aktuella kapitaliseringsavtalet har uppenbarligen en årlig garantiavkastning getts på placeringen, men å andra sidan har placeringens kapital inte säkrats. Sökande ifrågasätter behandlingen av den erhållna garantiavkastningen som intäkt på två grunder. För det första är det inte fråga om verklig intäkt, men i första hand återbetalning av kapital då det investerade kapitalet sjunker. Enligt sökande indikerar å andra sidan även det faktum att de betalda intäkterna sänker fondandelens värde med motsvarande belopp även detta.

Bokföringsnämnden konstaterar att även ett sådant kapitaliseringsavtal som är bundet till placeringar och sägs ha garanterad avkastning har en inbyggd ekonomisk risk i det fall då kapitalet inte är skyddat. Då värdeminskningen på placeringen överskrider de intäkter som enligt avtalet ska betalas på kapitalet blir den totala avkastningen negativ. Enligt nämnden finns det inget lagligt hinder för att ett sådant avtal upprättas, vilket betyder att det avtalade arrangemanget även ska tillämpas på behandlingen av dylika avtal i bokföringen. Nämnden betonar dock att den inte har haft tillgång till allt avtalsmaterial mellan sökande och sökandes avtalspart. Vad parterna i sista hand har avtalat är en bevisfråga som nämnden inte tar ställning till. På motsvarande sätt faller frågan om hur garantiavkastningen och betalningssättet för denna i sista hand definieras såsom avtalsrättslig fråga utanför bokföringsnämndens befogenheter. Detta gäller även sökandes fråga huruvida intäkterna kan betalas så att man i praktiken debiterar kapitalet. Bokföringsnämnden grundar sitt utlåtande på den utredning som har getts i ansökan.

I en sådan situation som har beskrivits här, där den totala avkastningen på placeringen blir negativ även efter betalning av avkastningen är det nödvändigt att man fäster uppmärksamhet vid ett eventuellt behov av en nedskrivning på placerat kapital som motsvarar bokföringen av intäkten för att bokslutet ska ge den rättvisande bild som krävs. I en sådan situation ska bokföringen av intäkt och bokföringen av nedskrivning behandlas som en helhet i bokslutet, för att undvika att en avkastning som de facto är negativ presenteras som positiv i bokslutet på det sätt som krävs för en rättvisande bild. 

På de grunder och med de förbehåll som har nämnts här ovanför ser bokföringsnämnden inget hinder för att man i en situation som har beskrivits i ansökan betalar ut garantiavkastning på en kapitaliseringsplacering som bokföringsmässig intäkt ens i det fall att den totala intäkten blir negativ till följd av att värdet på kapitalet sjunker. En sådan intäkt ska bokföras skilt för varje räkenskapsperiod enligt prestationsprincipen som underposten ”Intäkter från övriga placeringar bland bestående aktiva” under finansiella intäkter i resultaträkningen. Om betalningen av garantiavkastningen sker först efter räkenskapsperiodens utgång, men beloppet är känt, ska motsvarande fordran upptas som aktiv resultatreglering i balansräkningen.

I ansökan lyfts även det alternativa förfarande fram som sökandes avtalspart har föreslagit. Enligt det skulle ett belopp som motsvarar betalningen av avkastningen i stället för som intäkt bokföras såsom återbetalning av kapitalet, det vill säga som ett partiellt återköp. Bokföringsnämnden ser inte att det finns några hinder för ett sådant förfarande, om det grundar sig på ett avtal mellan parterna. I så fall ska man ur den aktuella underposten bland placeringar under bestående aktiva avdra det återbetalda beloppet ända till beloppet för betalda försäkringsavgifter (dvs. de placerade medlen). Om återköpet överskrider de placerade medlen ska det överskridande beloppet bokföras som intäkt.

Om man på goda grunder kan anse att det betalda beloppet lika väl kan tolkas som intäkt och som återbetalning av kapital anser bokföringsnämnden att det är förenligt med försiktighetsprincipen för god bokföringssed att behandla betalningen som en återbetalning av kapital.
 

2.3.2. Behandling av värdeminskningen på kapitaliseringsavtalet. Enligt bokföringsnämnden ska det behandlade kapitaliseringsavtalet hanteras såsom en placering under bestående aktiva där förutsättningarna för nedskrivning fastställs enligt BokfL 5:13 §. Om den sannolika inkomsten från placeringen bestående är lägre än den oavskrivna anskaffningsutgiften ska differensen bokföras som kostnad genom nedskrivning. 

Inkomstförväntningarna på placeringen beskrivs bäst av dess sannolika överlåtelsepris. Utgångspunkten är att inkomstförväntningarna för en placering som fortlöpande noteras på marknaden anges av marknadspriset vid tidpunkten för bokslutet. Då placeringen inte har något marknadspris och ingen annan utredning om placeringens värde har influtit beskrivs inkomstförväntningarna bäst av nuvärdet på de penningflöden som placeringen genererar. Om placeringens värde fastställt på det sätt som har beskrivits här ovanför är väsentligt mycket lägre än bokföringsvärdet ska den bokföringsskyldige på ett tillförlitligt sätt kunna bevisa varför denna negativa differens inte kan anses vara bestående till sin karaktär. Detta faktum ska beskrivas i noterna.

Frågan om förutsättningarna för nedskrivning av placeringen uppfylls ska granskas med tonvikt på försiktighetsprincipen. Därmed avser inte den bestående minskning som nämns i lagen att värdeminskningen är slutlig, men en objektiv bedömning av en sådan situation där man inte längre kan anse det vara sannolikt att ett penningbelopp som motsvarar bokföringsvärdet inflyter under instrumentets återstående löptid. Uppskattningen ska grunda sig på realistiska inkomstförväntningar, som ska stöda sig på den långfristiga kursutvecklingen och volatiliteten för samma eller motsvarande instrument. Ju mera orealistiskt avkastningskravet blir för att bokföringsvärdet ska uppnås under den återstående löptiden desto mera sannolikt är det att en nedskrivning ska göras.

Om man inte anser det vara sannolikt att kravet på bestående värdeminskning uppfylls vid upprättandet av bokslutet har en väsentlig skillnad mellan placeringens verkliga värde – med andra ord marknadspriset eller motsvarande värde – och bokföringsvärdena trots allt betydelse. Bokföringsnämnden anser att kravet på rättvisande bild i BokfL 3:2.1 § förutsätter att man i en sådan situation utöver bokföringsvärdet även ska ange det verkliga värdet i noterna.

 2.3.3. Sökandes övriga frågor. Sökande frågar hur behandlingen i bokföringen skulle skilja sig i ett fall där det kapitaliseringsavtal som sökande har ingått skulle ”förbigås” och placeringen hanteras som en direkt placering i certifikatet.

Bokföringsnämnden konstaterar att kapitaliseringsavtalet i det fall som beskrivs i ansökan har varit en förutsättning för placeringsarrangemanget. I detta fall är det fråga om en värdering av fordran utgående från kapitaliseringsavtalet där även allokeringsändringar inom ramen för avtalet och den ekonomiska situationen i de företag som är parter till placeringsarrangemanget kan ha betydelse. Enligt nämnden skulle det vara fråga om en direkt placering i ett finansieringsmedel om placeringen har gjorts direkt i certifikatet. I detta fall skulle den bokföringsmässiga behandlingen av placeringen ske enligt de bestämmelser som gäller finansieringsinstrument.

  
3.  Bokföringsnämndens utlåtande

Bokföringsnämnden ser inte att det finns något principiellt hinder för att intäkter som har betalats på ett kapitaliseringsavtal där kapitalet inte är tryggat i bokföringen behandlas som intäkt också i det fall då det är lägre än minskningen i kapitalvärdet. En sådan intäkt ska bokföras på respektive räkenskapsperiod enligt prestationsprincipen som underposten ”Intäkter från övriga placeringar bland bestående aktiva” under finansiella intäkter i resultaträkningen. Om betalningen av garantiavkastningen sker först efter räkenskapsperiodens utgång, men beloppet är känt, ska motsvarande fordran upptas som aktiv resultatreglering i balansräkningen.

I en sådan situation som har beskrivits här, där den totala avkastningen på placeringen blir negativ även efter betalning av avkastningen är det nödvändigt att fästa uppmärksamhet vid ett eventuellt behov att göra en nedskrivning som motsvarar bokföringen av intäkt i placerat kapital för att bokslutet ska ge den rättvisande bild som krävs. I en sådan situation ska bokföringen av intäkt och bokföringen av nedskrivning behandlas som en helhet i bokslutet, för att undvika att en avkastning som de facto är negativ presenteras som positiv i bokslutet på det sätt som krävs för en rättvisande bild. 

I ansökan lyfts även ett alternativt förfarande fram. Enligt det skulle ett belopp som motsvarar betalningen av avkastning i stället för som intäkt bokföras såsom återbetalning av kapitalet, det vill säga som ett partiellt återköp. Bokföringsnämnden ser inte att det finns några hinder för ett sådant förfarande, om det grundar sig på ett avtal mellan parterna. I så fall ska man ur den aktuella underposten bland placeringar under bestående aktiva avdra det återbetalda beloppet ända till beloppet för betalda försäkringsavgifter (dvs. de placerade medlen). Om återköpet överskrider de placerade medlen ska det överskridande beloppet bokföras som intäkt 
Frågan om den betalda garantiavkastningen i det beskrivna fallet till sitt innehåll och betalningssätt är avtalsenlig faller såsom bevisfråga utanför bokföringsnämndens befogenhetsområde. Nämnden anser dock att det i en situation där man på goda grunder kan anse att det betalda beloppet lika väl kan tolkas som avkastning som också som återbetalning av kapital är förenligt med försiktighetsprincipen i god bokföringssed att hantera betalaningen som en återbetalning av kapital.

Kapitaliseringsavtalet bör hanteras som en placering under bestående aktiva där förutsättningarna för nedskrivning fastställs enligt BokfL 5:13 §. Om den sannolika inkomst som placeringen kommer att generera bestående är lägre än den oavskrivna anskaffningsutgiften ska skillnaden bokföras som kostnad med en nedskrivning. Inkomstförväntningarna för placeringen beskrivs å sin sida bäst med det sannolika överlåtelsepriset. Utgångspunkten för beskrivningen av inkomstförväntningarna för en placering som fortlöpande noteras på marknaden är marknadspriset vid tidpunkten för bokslutet. I det fall då placeringen inte har något marknadsvärde och ingen annan utredning har erhållits gällande placeringens värde beskrivs inkomstförväntningarna bäst av nuvärdet på de penningflöden som placeringen genererar. Om värdet på placeringen då det har fastställts på det beskrivna sättet är väsentligt lägre än bokföringsvärdet ska den bokföringsskyldiga kunna bevisa varför denna negativa differens inte kan anses vara bestående till sin karaktär. Redogörelsen för detta ska lämnas i noterna.

Frågan om förutsättningarna för nedskrivning av placeringen uppfylls ska granskas med tonvikt på försiktighetsprincipen. Därmed avser inte den bestående minskning som nämns i lagen att värdeminskningen är slutlig, men en objektiv bedömning av en sådan situation där man inte längre kan anse det vara sannolikt att ett penningbelopp som motsvarar bokföringsvärdet inflyter under instrumentets återstående löptid. Uppskattningen ska grunda sig på realistiska inkomstförväntningar, som ska stöda sig på den långfristiga kursutvecklingen och volatiliteten för samma eller motsvarande instrument. Ju mera orealistiskt avkastningskravet blir för att bokföringsvärdet ska uppnås under den återstående löptiden desto mera sannolikt är det att en nedskrivning ska göras.

Om man inte anser det vara sannolikt att kravet på bestående värdeminskning uppfylls vid upprättandet av bokslutet har en väsentlig skillnad mellan placeringens verkliga värde – med andra ord marknadspriset eller motsvarande värde – och bokföringsvärdena trots allt betydelse. Bokföringsnämnden anser att kravet på rättvisande bild i BokfL 3:2.1 § förutsätter att man i en sådan situation utöver bokföringsvärdet även anger det verkliga värdet i noterna.

Om det i det beskrivna fallet i stället för ett kapitaliseringsavtal skulle vara fråga om en direkt placering i ett certifikat är det enligt nämnden fråga om en placering i ett finansieringsinstrument. I så fall skulle placeringen i bokföringen behandlas enligt bestämmelserna för finansieringsinstrument.