Bestående aktiva, upphandling. Avbetalning. Långfristig skuld. Leverantörsskulder. Skulder till kreditinstitut. 

1. Ansökan

Den sökande (- - - ) frågar om det är förenligt med god bokföringssed att uppta avbetalningsskulder i balansräkningen bland leverantörsskulder under främmande kapital eller bland skulder till kreditinstitut under främmande kapital.

Den sökande har lämnat bakgrundsinformation enligt nedan. 

• Vi är revisor för flera företag som skaffat maskiner och inventarier, exempelvis bilar, på avbetalning. Motpart i ett avbetalningsavtal är ett finansbolag. I regel får företaget genom avbetalningsavtalet förfoganderätt till tillgången omedelbart när avtalet tecknas, varigenom anskaffningsutgiften aktiveras bland bestående aktiva i balansräkningen och de kommande avbetalningarna tas upp som skuld. Vanligtvis betalar företaget ränta på avbetalningsskulden till finansbolaget.
• Våra kundföretag bokför avbetalningsskulden på olika sätt, så att en del av dem upptar den bland leverantörsskulder och andra bland skulder till kreditinstitut.
• Vi har föredragit det bokföringssätt där avbetalningsskulden upptas bland skulder till kreditinstitut, eftersom villkoren för avbetalningsskulden ofta är snarlika villkoren för andra lån från kreditinstitut, vilka i regel upptas i balansräkningen bland skulder till kreditinstitut och för vilka företaget ställt egendom eller inteckningar som säkerhet. Dessutom är avbetalningsskulden oftast räntebärande, vilket också gör den väl lämpad att bokföras bland skulder till kreditinstitut.
• De av våra kunder som upptar ovan nämnda avbetalningsskuld bland leverantörsskulder motiverar förfarandet med bokföringsnämndens utlåtande BFN 1219/1993. Enligt detta visserligen gamla utlåtande ska avbetalningsskuld som hänför sig till investeringar bokföras som leverantörsskuld, men i utlåtandet saknas specifikation av hurdan avbetalningsskuld här avses.
• Bland annat för företagens finansiärer är det viktigt att ovan nämnda avbetalningsskuld bokförs på ett enhetligt sätt, så att det går att identifiera räntebärande och räntefria skulder. 

2. Utlåtande

2.1. Bokföringsnämndens tidigare utlåtanden. 

Bokföringsnämnden har i sitt utlåtande 1219/1993 behandlat bland annat sammanställningen av kortfristiga skulder i bokslutet. I utlåtandet fastställs som följer: 

• Bland leverantörsskulder upptas sådana skulder som hänför sig till bokföring av anskaffningar av produktionsfaktorer enligt prestationsprincipen. Därmed upptas bland leverantörsskulder dels egentliga skuldkonton, dels växelskulder som hänför sig till växel som givits till leverantören i samband med köp, så kallade varuväxel. Bland leverantörsskulder upptas skulder som härrör från bland annat råvaror, förnödenheter, utomstående tjänster, varor och motsvarande mottagna nyttigheter. Ifall den bokföringsskyldige för inköpsreskontra kan en grund för avskiljning av leverantörsskulderna från resultatregleringarna vara skuldens relation till reskontra. Åtminstone de skulder som bokförs på ett eget reskontrakonto brukar hanteras som leverantörsskulder. 

2.2. Bokföringsnämndens ställningstagande

Jämförelsen mellan bokföringsskyldiga underlättas av att de skulder som hänför sig till anskaffning av produktionsfaktorer som aktiveras bland bestående aktiva i balansräkningen upptas i balansräkningen på ett så enhetligt sätt som möjligt, oavsett hur anskaffningen finansierats. För en utomstående som använder företagets bokslut är det viktigt att bland annat enkelt kunna fastställa det totala beloppet av räntebärande skulder för nyckeltalsberäkning. Likaså spelar det en roll att skulderna – oavsett under vilken rubrik de bokförts – har separerats i poster med lång respektive kort löptid.

Då en produktionsfaktor som är tänkt att vara långsiktig anskaffas på avbetalning finansieras arrangemanget i allmänhet av ett finansinstitut och inte av tillverkaren eller försäljaren av produktionsfaktorn. Nämnden anser att det i dessa fall är förenligt med god bokföringssed att den räntebärande avbetalningsskuld som hänför sig till en anskaffning som aktiveras bland bestående aktiva upptas i skulder till kreditinstitut bland främmande kapital i balansräkningen. Om beloppet av avbetalningsskulden inte är oansenligt rekommenderas också att dess andel av skulderna till kreditinstitut uppges i noterna. 

Även om den bokföringsskyldige anser att ovan nämnda avbetalningsskuld i överensstämmelse med etablerad god bokföringssed kan upptas bland leverantörsskulder, ska långfristiga leverantörsskulder ändå ingå i beloppet av långfristiga skulder i balansräkningen.