Om hur kapitaliseringsavtal skall behandlas i bokslutet

1. Inledning

1.1. Ansökan

Sökanden (- - -) ber bokföringsnämnden om ett utlåtande på hur kapitaliseringsavtal, som försäkringsbolagen bjuder ut, skall behandlas i bokföringen och bokslutet. Begäran om utlåtande gäller både kapitaliseringsavtal med kalkylmässiga räntor eller sådana som har s.k. garanterad avkastning och sådana kapitaliseringsavtal som är bundna vid placeringar. Sökanden preciserar sina frågor enligt följande:1) Hur skall å ena sidan avkastning av ett kapitaliseringsavtal med kalkylmässig ränta och å andra sidan avkastning av ett kapitaliseringsavtal som är bundet vid en placering tas upp i resultaträkningen?2) Bör en realiserad och garanterad avkastning tas upp en gång som intäkt under räkenskapsperioden eller periodiseras under hela placeringstiden?3) Skall avkastningen tas upp som en aktiv resultatreglering eller som uppskrivning av ett finansmarknadsinstrument i balansräkningen?

1.2. Kapitaliseringsavtalet som försäkring

Ansökan innehåller ingen mera exakt definition på ett kapitaliseringsavtal. Bokföringsnämnden baserar sitt utlåtande på följande allmänna beskrivning av avtalsarrangemangets art.

En kapitaliseringsplacering är enligt 6 § i social- och hälsovårdsministeriets beslut om försäkringsklasser en försäkring som hör till livförsäkringsklass 6, men den avviker från traditionella spar- och placeringsförsäkringar bl.a. i det att i ett kapitaliseringsavtal inte längre ingår något försäkringsskydd.

Det kan fortfarande finnas gamla kapitaliseringsavtal i kraft med vilka har sammanhängt ett livförsäkringsskydd som med tanke på placeringen är av liten betydelse. Begäran om utlåtande gäller dock inte sådana avtal. Försäkringsbolaget tar även ut en kostnadsbelastningsavgift för en försäkringsavgift, i vilken tyngdpunkten i allmänhet ligger på försäkringsperiodens begynnelsefas.

En kapitaliseringsplacering som är bunden vid avkastningen krediteras månadsvis med en kalkylmässig ränta. Dessutom kan för en kapitaliseringsplacering som är bunden vid avkastningen årligen ges kundkrediteringar som baserar sig på försäkringsbolagets resultat. I kapitaliseringsplaceringar som är bundna vid placeringar fastställs den avkastning som skall betalas på placeringen när den upphör i enlighet med hur värdet har utvecklat sig på det placeringsobjekt som överenskommits i avtalet, t.ex. andelar i en placeringsfond. Härvid kan avkastningen på en placering enligt villkoren i avtalet också vara negativ, dvs. kapitalet har inte tryggats.

I ett kapitaliseringsavtal är försäkringstagaren en juridisk person, till vilken den influtna placeringen och avkastningen på den betalas när placeringstiden gått ut. Försäkringstagaren kallas vanligen placerare eller placeringsägare (nedan "placerare").

Placeraren kan överföra ett kapitaliseringsavtal på en annan juridisk person eller ge avtalet som pant t.ex. för återbetalning av en kredit. I ett kapitaliseringsavtal ingår ett uppsägningsvillkor, om det inte har överenskommits om en minimitid för uppsägningen. Placeringstidens längd överenskoms innan placeringsavgiften börjar betalas ut.

2. Motiveringarna till utlåtandet

2.1. Bokföringslagen

Av bokslutsprinciperna i 3:3.1 § i bokföringslagen (1336/1997, nedan också BFL) är framför allt den innehållsbetoning som avses i punkt 2a och försiktigheten enligt punkt 3 samt prestationsprincipen (punkt 5) av betydelse med tanke på begäran om utlåtande. Dessutom skall bokslutet liksom också verksamhetsberättelsen alltid ge en rättvisande bild av resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet och av dennes ekonomiska ställning. De tilläggsuppgifter som behövs för det skall lämnas i noterna. (BFL 3:2.1 §)

Den första meningen i bokföringslagen 5:1 § förutsätter att "räkenskapsperiodens inkomster skall tas upp som intäkter i resultaträkningen - -" medan igen BFL 5:2 § 1 och 2 punkterna säger att "i balansräkningen upptas - - fordringar till nominellt värde, likväl högst till det sannolika värdet" och "värdepapper, som utgör finansieringstillgångar, och andra sådana finansieringsmedel till anskaffningsutgiften eller, om deras sannolika överlåtelsepris på bokslutsdagen är lägre, till detta värde - -." 

Aktiva resultatregleringar är igen enligt BFL 4:6.1 § 2 punkten bl.a. "- - sådana inkomster realiserade på prestationsbasis eller på motsvarande sätt under räkenskapsperioden eller en tidigare räkenskapsperiod för vilka ingen betalning har erhållits, om dessa inte skall tas upp bland försäljningsfordringar."

2.2. Bokföringsnämndens tidigare utlåtanden

Bokföringsnämnden har inte tidigare gett något utlåtande om kapitaliseringsavtal eller med dem jämställbara affärstransaktioner, vilka skulle ha omedelbar betydelse i de frågor som avses i begäran om utlåtande. Temat tangeras dock i utlåtandet om bokföringsbehandlingen av s.k. indexlån (BFN 1998/1523)

2.3. Bokföringsnämndens ställningstagande

2.3.1. Kapitaliseringsavtal med kalkylmässig ränta

Den kalkylmässiga ränta som skall fogas till kapitalet i ett kapitaliseringsavtal med kalkylmässig ränta och den kundkreditering som eventuellt skall betalas för denna och som försäkringsbolaget årligen meddelar placeraren, bör enligt den prestationsprincip som avses i BFL 3:3.1 § 5 punkten tas upp som ränteintäkt av placerings- och finansieringsverksamhet i resultaträkningen per räkenskapsperiod, mera exakt specificerad i beteckningen "Intäkter från övriga placeringar bland bestående aktiva" enligt bokföringsförordningen (1339/1997) 1:1.1 och 1:2.1 § 10c punkten. En avkastning som realiserats och som meddelats av försäkringsbolaget tas således i sin helhet upp som intäkt under räkenskapsperioden och försiktighetsprincipen enligt BFL 3:3.1 § 3 punkten förutsätter inte att den periodiseras över hela placeringstiden. Detta bokföringssätt förutsätter dock att sannolikheten för att intäkten skall förbli outbetald är liten.

I balansräkningen fogas denna årliga avkastning till kapitalet i kapitaliseringsavtalet med kalkylmässig ränta, om sannolikheten för att den skall förbli outbetald är liten. Det är därmed inte fråga om en sådan aktiv resultatreglering som avses i BFL 4:6.1 § 2 punkten utan om en fordran som skall tas upp i balansräkningen till det nominella värdet på det sätt som föreskrivs i BFL 5:2 § 1 punkten, men dock högst till det sannolika värdet.

Begränsningen av upptagningen till "högst det sannolika värdet" enligt det sist nämnda lagrummet uttrycker att osäkerhet sammanhänger med nästan alla fordringar. Om sannolikheten för att en kreditförlust skall realiseras är liten, förutsätter god bokföringssed inte att den minskas så att det inverkar på resultatet och det är inte nödvändigt att redogöra för den i en not.

Bokföringsnämnden anser att för att den rättvisande bild som avses i BFL 3:2.1 § skall kunna ges och med stöd av principen om innehållsbetoning enligt BFL 3:3.1 § 2a punkten måste de utgifter för en livförsäkring som eventuellt är förknippade med ett kapitaliseringsavtal behandlas som en rättelsepost till intäkterna i samband med placeringsverksamheten, om en förutsättning för placeringen har varit att placeraren tar en försäkring. Detsamma gäller eventuella förvaltningsutgifter för kapitaliseringsavtalet.

Med ett kapitaliseringsavtal kan sammanhänga ett villkor, som minskar den avkastning som skall betalas på placeringen, om försäkringen sägs upp före avtalad förfallodag. Enligt den försiktighetsprincip om vilken föreskrivs i BFL 3:3.1 § 2 punkten skall denna andel inte inkomstföras i det fall att det är sannolikt att försäkringsavtalet kommer att sägas upp före överenskommen tid.

På basis av BFF 2:4.1 § 10 punkten skall en väsentlig skillnad mellan återköpsvärdet och det kapital som skall presenteras i balansräkningen tas upp i noterna. Grund för ett högre värde är att avsikten är att försäkringen skall hållas i kraft till avtalstidens utgång. Härvid bör den bokföringsskyldige reda ut återköpsvärdet separat.

2.3.2. Kapitaliseringsavtal som är bundet vid placering

Avkastningen på ett sådant kapitaliseringsavtal som är bundet vid en placering garanteras inte av ett försäkringsbolag. Därför inkomstförs avkastningen i enlighet med försiktighetsprincipen i BFL 3:3.1 § 2 punkten som intäkt av placerings- och finansieringsverksamhet i den takt som försäkringsbolaget slutligt har förbundit sig att betala ut dem. Annan eventuell intäkt eller utgift tas upp i det skede då placeringen upphör. Om det inte finns skydd mot en negativ utveckling i försäkringsavtalet, bör på placeringen göras en nedskrivning med stöd av BFL 5:13 § under samma förutsättningar som i fråga om övriga placeringar.

3. Bokföringsnämndens utlåtande

Avkastningar på ett kapitaliseringsavtal med kalkylmässig ränta, vilka har realiserats och meddelats av försäkringsbolaget och vilka innebär såväl en kalkylmässig ränta som avkastning som baserar sig på en kundkreditering som eventuellt överskrider denna ränta, tas i sin helhet upp som ränteintäkt under räkenskapsperioden. I balansräkningen fogas denna årliga intäkt som en fordran till kapitalet i ett kapitaliseringsavtal med kalkylmässig ränta. Detta bokföringssätt förutsätter dock att sannolikheten för att avkastningen skall förbli outbetald är liten.

Eftersom avkastningen på ett sådant kapitaliseringsavtal som är bundet vid en placering inte garanteras av försäkringsbolaget, inkomstförs avkastningen som intäkt av placerings- och finansieringsverksamhet i den takt som försäkringsbolaget har gjort utbetalningar på basis av avtalet. Annan eventuell intäkt tas upp i det skede då placeringen upphör. Om det inte finns skydd mot en negativ utveckling i avtalet, bör på placeringen göras en nedskrivning när förutsättningarna i BFL 5:13 § uppfylls.