Utlåtande om Finansinspektionens utkast till föreskrifter för finansierings- och försäkringssektorn

Bokföringsnämndens utlåtande

På begäran konstaterar bokföringsnämnden följande i sitt utlåtande gällande Finansinspektionens utkast till föreskrifter för finansierings- och försäkringssektorn.

Bokföringsnämnden anser att utvecklingen går i en bra riktning då bokföringsbestämmelserna för försäkrings- och finansieringssektorn närmar sig de allmänna bokföringsnormerna. Vid bedömningen av finanssektorns bokslutsnormer har nämnden ansett det vara viktigt att skillnaderna till den allmänna bokföringslagstiftningen minimeras: man bör kunna hitta en klar branschspecifik orsak till differenserna och dessa bör också följa de för Finland tvingande internationella bestämmelserna.

Som en allmänna kommentar föreslår nämnden att man bör överväga huruvida det i framtiden skulle vara skäl att i mån av möjlighet sammanslå bestämmelserna för finansierings- och försäkringssektorn. Detta kunde vara ägnat att främja en naturlig integrering av de sektorspecifika bokslutsbestämmelserna. Samtidigt skulle även finanskonglomeraten, som består av företag från vardera sektorn, med lätthet hitta koncernbestämmelserna ur en källa. Genom en sammanslagning skulle även de branschspecifika skillnaderna tydligt framgå och grunderna för skillnaderna skulle i så fall bli tillgängliga för användarna. 

En betydande andel av de separata bokslutsbestämmelserna i försäkringsbolagslagen har upphävts. I stället för de upphävda bestämmelserna tillämpas bokföringslagen. I den utsträckning som det är fråga om tolkning av de allmänna bokföringsnormerna eller noggrannare anvisningar anser nämnden det vara motiverat att inhämta vägledning ur principerna och praxis för god bokföringssed. Detta för att ingen ogrundad branschspecifik differentiering ska ske.

Enligt bokföringsnämndens uppfattning bör punkten gällande konsolidering av bokslutsinformationen i de institutioner som erbjuder lagstadgat pensionsskydd ändras i utkastet till föreskrift för försäkringssektorn så att den motsvarar innehållet i de försäkringsnormer som trädde i kraft från början av 2016, sålunda att förbudet mot sammanslagning av kategorier avlägsnas eftersom det strider mot de ändrade normerna.

Bokföringsnämnden konstaterar att bestämmelserna om hanteringen av det verkliga värdet på finanssektorns fastigheter i utkastet till föreskrift inte i sin helhet sammanfaller med de allmänna bokföringsnormerna, där man för normernas del har hänvisat till IFRS-normerna. Nämnden anser att det nya 2:a kapitlet 5 b § i bokföringslagen (1336/1997) inte förutsätter att värdeförändringarna för placeringsfastigheter bör upptas direkt i fonden för verkligt värde i balansräkningen. Huvudregeln i lagmomentet är förenlig med IFRS-normerna. Bokföringsnämndens uppfattning är därmed att utkastet till föreskrift kan ändras på motsvarande sätt, såvida Finansinspektionen anser detta vara ändamålsenligt. Utkastet till föreskrift avviker därmed från IFRS-normerna, enligt vilka man för placeringsfastigheternas del inte tillämpar värdeförändringsförfaranden som ska upptas direkt i fonden för verkligt värde under eget kapital, då de normalt inte anses vara finansieringsinstrument. I stället behandlas förändringarna med resultatpåverkan i resultaträkningen. Om Finansinspektionen anser det vara motiverat med ett förfarande där kreditanstalterna behandlar placeringsfastigheterna på ett annat sätt än sådana övriga bokföringsskyldiga som väljer värdering av placeringsfastigheter till verkligt värde, bör grunderna för detta liksom även befogenhetsgrunderna för tolkningen presenteras i föreskriften.

Bokföringsnämnden konstaterar ytterligare att det är skäl att granska hänvisningarna till förordningar så att det inte förekommer hänvisningar till gamla, upphävda bestämmelser. Det är också skäl att förlägga tidpunkten då föreskrifterna träder i kraft så att den överensstämmer med bestämmelserna för när sektorbestämmelserna träder i kraft.