Om upptagande av sådana finansieringsinstrument som avses i handels- och industriministeriets förordning 1315/2004 i fonden för verkligt värde

1. Ansökan

Sökande (- - -) ber bokföringsnämnden om utlåtande i följande frågor:

1.                  Är det förenligt med god bokföringssed att i enlighet med 5:2a § i bokföringslagen (1336/1997, härefter även ”BokfL”) värdera de finansiella värdepapper som en stiftelse har bokfört såsom finansieringsinstrument under rörliga aktiva till verkligt värde och uppta förändringen i verkligt värde i den fond för verkligt värde som ingår i eget kapital?

2.                  Hur bör uttrycket sådana finansiella instrument som inte hålls i handelssyfte som nämns i 7.1 § i förordningen om värdering samt upptagning av finansiella instrument i bokslut och koncernbokslut (1315/2004; härefter ”FIF”) tolkas i samband med den presenterade frågan?

Den sökande stiftelsen har för avsikt att på det sätt som närmare stadgas i lagstiftningen om universiteten främja fri forskning samt vetenskaplig och konstnärlig bildning, ge den högsta undervisningen grundad på forskning samt fostra studerandena att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Verksamheten som stiftelse inleddes den 1 januari 2010 då universitetslagen trädde i kraft. Stiftelsen följer bokföringslagen.

Av ansökan framgår att stiftelsekapitalet kommer att uppgå till 175 miljoner euro, där det grundkapital som har betalats i samband med registreringen är 70 miljoner euro. Stiftelsekapitalet är den förmögenhet som placeras i stiftelsen. Detta ska enligt planerna värderas till verkligt värde och förändringen i verkligt värde upptas i fonden för verkligt värde under eget kapital.

Den realavkastning på stiftelsekapitalet som överskrider inflationen kommer att användas för finansiering av universitetets verksamhet; det egentliga kapitalet kommer inte att användas för detta ändamål. Avkastningen på stiftelsekapitalet kompletterar finansieringen av universitetets verksamhet.

De kontanta prestationer som har inbetalts till stiftelsekapitalet har i enlighet med principerna i den placeringsplan som styrelsen har fastställt placerats i aktie- och ränteplaceringar samt övriga placeringar, som har bokförts som finansiella värdepapper under rörliga aktiva. Stiftelsen sköter sin placeringsverksamhet internt.

De finansieringsinstrument som stiftelsen har bokfört som finansiella värdepapper och som uppfyller villkoren i FIF 3 § har bokförts till sitt verkliga värde enligt BokfL 5:2a §.

På stiftelsen konstaterar man att stiftelsens tolkning är att den inte håller de finansieringsinstrument som har bokförts som finansiella värdepapper i handelssyfte eftersom stiftelsen inte har köpt finansieringsinstrumenten för att eftersträva vinst. Stiftelsen har som mål att placera stiftelsens tillgångar på ett stabilt sätt som genererar inkomst i enlighet med placeringsplanen. Enligt vad stiftelsen har angett idkar den inte aktiv handel på finansieringsmarknaden för att eftersträva vinst. Därför upptas förändringen av verkligt värde i fonden för verkligt värde under eget kapital i balansräkningen.

2. Motiveringar till utlåtandet

2.1. Begränsning av utlåtandet. Sökande är ett universitet som hör till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde och som av naturliga skäl ska följa reglerna för sin verksamhet. Bokföringsnämnden tar inte ställning till den styrning av universiteten som undervisnings- och kulturministeriet utövar eftersom nämnden inte har befogenheter till detta. Här nedan kommer sökandes frågeställningar alltså endast att granskas ur bokföringslagens perspektiv.

2.2. Stadganden. Enligt BokfL 5:2a §:

"Med avvikelse från 2 § kan finansiella instrument värderas till sitt verkliga värde. Förändringar i det verkliga värdet upptas såsom intäkter eller kostnader i resultaträkningen eller i fonden för verkligt värde som ingår i det egna kapitalet i balansräkningen. Närmare bestämmelser om förutsättningar för värdering enligt verkligt värde, fastställande av det verkliga värdet, hur förändringar i det verkliga värdet upptas i resultaträkningen och balansräkningen samt om noter till finansiella instrument och uppgifter som skall ges i verksamhetsberättelsen utfärdas genom förordning av handels- och industriministeriet."

RVA 7 § stadgar följande:

"Med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § upptas den skillnad som avses i nämnda paragraf i fonden för verkligt värde, som ingår i eget kapital, om:

1) det är fråga om upptagning av ett finansiellt instrument i ett säkringsredovisningsförfarande, enligt vilket det är möjligt att lämna hela värdeförändringen eller en del av den obeaktad i resultaträkningen under ifrågavarande räkenskapsperiod (säkring av kassaflöde),;

2) en dylik värdeförändring orsakas av en kursförändring i en valutapost som ingår i nettoinvesteringar som den bokföringsskyldige har gjort i ett utländskt företag (omvandlingsdifferens) eller om

3) det är fråga om ett sådant finansiellt instrument som skall värderas enligt verkligt värde och som har tagits upp bland aktiva i balansräkningen och vilket inte hålls i handelssyfte och inte är ett derivatinstrument."

RVA 3 § har en allmän bestämmelse om värdering av olika finansieringsinstrument:

"Finansiella instrument som har tagits upp bland aktiva i balansräkningen och vilkas verkliga värde kan fastställas tillförlitligt på det sätt som avses i 5 §, kan värderas till verkligt värde.

Värdering enligt verkligt värde tillämpas dock inte på

1) finansiella instrument som inte är derivat och som hålls till sin förfallodag,

2) lånefordringar samt andra fordringar som inte hålls i syfte att bedriva handel med dem,

3) andelar i dotter-, ägarintresse och samföretag,

4) finansiella instrument som den bokföringsskyldige har emitterat på villkor för eget kapital,

5) avtal som gäller villkorligt vederlag i fusion mellan företag, och inte heller på

6) andra finansiella instrument som i enlighet med allmänt godkänd praxis värderas avvikande från det verkliga värdet.

Av finansiella skulder värderas sådana finansiella instrument till verkligt värde som är

1) derivatinstrument eller

2) en del av en handelsportfölj."

2.3. IFRS-standarder. De internationella IFRS-bokslutsstandarderna (IAS 39, punkt 9 ”Definitioner av de fyra finansieringsinstrumenten”) konstaterar följande om värdering av finansieringsinstrument och hållande av dem i handelssyfte:

"En post ingående i finansieringstillgångarna eller finansieringsskuld som bokförs med resultatpåverkan till verkligt värde och som uppfyller vilket som helst av följande villkor.

(a) Klassificeras som tillgång som hålls i handelssyfte. En post som ingår i finansieringstillgångarna eller en finansieringsskuld klassificeras som tillgång som hålls i handelssyfte om:

(i) den har köpts eller uppstått med den primära avsikten att sälja den eller återköpa den inom en kort tidsrymd;

(ii) den vid den ursprungliga bokföringen ingår i en portfölj bestående av sådana specificerade finansieringsinstrument som förvaltas tillsammans och bevisligen under den senaste tiden har använts för att eftersträva vinst på kort sikt."

Punkt 14 i tillämpningsanvisningen till IAS 39 innehåller dessutom följande precisering:

"Handel avser i allmänhet aktivt och återkommande köpande och säljande och finansieringsinstrument som hålls i handelssyfte används i allmänhet med målet att få vinst på fluktuationerna mellan priset och förmedlarens bidrag på kort sikt."

3.  Bokföringsnämndens utlåtande

3.1. Som svar på sökandes första fråga konstaterar bokföringsnämnden att det är förenligt med god bokföringssed att värdera de finansieringsinstrument som stiftelsen har bokfört som finansiella värdepapper bland rörliga aktiva enligt BokfL 5:2a § till verkligt värde och uppta förändringen av verkligt värde i den fond för verkligt värde som ingår i eget kapital i balansräkningen genom att följa de ifrågavarande procedurbestämmelserna.

3.2. För det andra har sökande hört sig för om hur de finansieringsinstrument som hålls i sådant handelssyfte som nämns i FIF 7.1 § bör tolkas i samband med den första frågan. Ärendet gäller alltså frågan om de finansieringsinstrument som universitet har beskrivit och som har köpts med kapital från stiftelsen bör anses vara köpta i sådant handelssyfte som avses i FIF.

3.3. Bokföringsnämnden tolkar BokfL 5:2a § så att effekterna av värdeförändringen i första hand ska upptas i resultaträkningen vid användning av metoden med verkligt värde. Strukturen i FIF avspeglar för sin del också denna prioritet. Enligt FIF ska förändringarna i verkligt värde upptas i resultaträkningen enligt huvudregeln i 6 § och i undantagsbestämmelsen 7.1 § har förutsättningarna för när bokföring direkt i balansräkningen är möjlig upptagits. Det är därmed förenligt med god bokföringssed att den bokföringsskyldige omsorgsfullt överväger och i sitt bokföringsmaterial dokumenterar grunderna till avvikelsen från huvudregeln, det vill säga varför värdeförändringarna har upptagits som eget kapital.

3.4. Bokföringsnämnden konstaterar att ärendet i grund och botten gäller bevisfrågor, som nämnden inte kan ta ställning till. Sökande bör alltså själv fastställa om de placeringstillgångar och vissa skilda tillgångsslag inom detta som har köpts med stiftelsekapital har köpts i handelssyfte eller inte.

3.5. I den situation som har beskrivits i ansökan strävar man efter att med den placeringsportfölj som har köpts aktivt uppnå en realvinst på stiftelsekapitalet. Därför bör sökande utgående från existerande fakta ta ställning till om de olika finansiella värdepapper som ingår i placeringsportföljen hör till den så kallade handelsportföljen. I så fall ska de anses vara köpta i handelssyfte. Då sökande gör dessa överväganden kan vägledning i samband med motiveringarna även hämtas från de principer som framgår av IFRS-standarderna som har beskrivits här ovanför.

3.6. Nämnden anser att man för den sökande stiftelsens del ur denna tillgångsmassa på goda grunder kan avgränsa utanför handelsportföljen åtminstone sådana speciella egendomsposter där orsaken till innehavet till exempel med stöd i regelboken eller av annan särskild anledning är någon annan än aktivt eftersträvande av avkastning.