Utlåtande om finansministeriets förslag till förordning i anknytning till ändring av lagen om placeringsfonder

1. Begäran om utlåtande

Finansministeriet har bett bokföringsnämnden om utlåtande gällande förslaget till förordning om fondprospekt och förslaget till förordning om ett fondbolags bokslut och verksamhetsberättelse samt en placeringsfonds bokslut, verksamhetsberättelse och halvårsrapport. Förslagen anknyter till lagen om ändring av lagen om placeringsfonder (1490/2011) som trädde i kraft 31.12.2011.

2. Bokföringsnämndens utlåtande

2.1. De utlåtanden som presenteras här nedanför gäller förslaget till finansministeriets förordning om ett fondbolags bokslut och verksamhetsberättelse samt en placeringsfonds bokslut, verksamhetsberättelse och halvårsrapport (härefter ”förordningen”) om vilken finansministeriet har bett nämnden ge utlåtande med stöd i 39.3 § i lagen om placeringsfonder.

2.2. Bokföringsnämnden föreslår att man i 5.3 § i förordningen lägger till ordet ”förlust” parallellt med begreppet ”vinst” eftersom detta i övrigt har använts i förordningen parallellt med vinst till exempel i resultaträkningsschemat.

2.3. Enligt den huvudprincip som finns i bokföringsförordningen (1339/1997) 1:10.1 § ska intäkts- och kostnadsposterna i resultaträkningen redovisas var för sig utan att de dras av från varandra, om sammanslagningen av intäkten och kostnaden i en post inte är motiverad för att ge en rättvisande bild av verksamhetens resultat och den ekonomiska ställningen. Denna s.k. bruttoprincip bör därför följas såvida det inte finns goda grunder för sammanslagning. Nämndens uppfattning är att man i det resultaträkningsschema för placeringsfond som finns i bilaga II till förordningen använder både bruttoprincipen och nettoprincipen. Ingen särskild grund för användning av nettoprincipen har dock angetts. Nämnden rekommenderar att bruttoprincipen följs, om det inte finns goda grunder för avvikelse från detta.

2.4. Bokföringsnämnden fäster också uppmärksamhet vid balansschemat i bilaga II där man på aktiva sidan upptar derivatavtalens värdestegringar och på passiva sidan derivatavtalens värdeminskningar. Det gäller dock uppenbarligen bruttovärden för vilka man på den aktiva sidan bör uppta derivatavtalens positiva värden och på den passiva sidan avtalens negativa värden. Denna metod skulle vara analog med till exempel balansschemat för kreditinstitut.

2.5. Bokföringsnämnden konstaterar allmänt att hänvisningarna till kreditinstitutslagen (121/2007) i viss utsträckning i vissa fall verkar begränsa vad man stadgar om i de specifika lagrummen, vilket kan leda till tolkningssvårigheter.

2.6. Vi konstaterar ytterligare att nämnden vid bedömningen av bokslutsnormerna för finanssektorn har ansett det vara viktigt att minimera skillnaderna till den allmänna bokföringslagstiftningen för att bestämmelserna i branschen inte i onödan ska särskiljas. Därför ska det finnas en verklig och klar branschspecifik grund för de återstående skillnaderna.