Nummer

2053

Anläggningstillståndsaktier. Värdering till verkligt värde. Finansiella instrument bland bestående aktiva. BokfL 5:2a §. 

1. Den sökandes fråga

Den sökande (- - -) begär ett utlåtande om huruvida företag med stöd av bokföringslagen vid upprättandet av bokslut till verkligt värde kan ta upp de värdepapper och andra placeringar med marknadsnotering som hör till bestående aktiva i balansräkningen.

2. Utlåtande

2.1. Avgränsning av utlåtandet. Bokföringsnämnden konstaterar att den grundar sitt svar uteslutande på bokföringsrättsliga aspekter. Beskattningsfrågor hör inte till nämndens befogenheter och nämnden tar därför inte ställning till dem. 

2.2. Bestämmelser. I 5 kap. 2 § i bokföringslagen (1336/1997, ”BokfL”) finns en allmän bestämmelse om värdering av fordringar, finansieringstillgångar och skulder. 

I balansräkningen upptas

1. fordringar till nominellt belopp, likväl högst till det sannolika värdet,
    
2. de värdepapper som utgör finansieringstillgångar och andra sådana finansieringsmedel till anskaffningsutgiften eller, om deras sannolika verkliga marknadspris på bokslutsdagen är lägre, till detta värde, och
    
3. skulder till nominellt belopp eller, om skulden är bunden vid index eller någon annan jämförelsegrund, till det högre belopp som den stiger till på grund av den förändrade jämförelsegrunden.

Den bokföringsskyldige får så som föreskrivs i 1 mom. 2 punkten värdera också värdepapper och andra sådana finansieringsmedel som hör till bestående aktiva.

När fordringar som avses i 1 mom. 1 punkten eller rörliga aktiva som avses i 2 punkten eller sådana bestående aktiva som avses i 2 mom. värderas till ett lägre värde än anskaffningsutgiften, ska skillnaden tas upp i resultaträkningen som en finansieringskostnad eller i någon annan adekvat post.

Bestämmelser om möjligheten att ta upp finansiella instrument till verkligt värde finns i BokfL 5:2a § 1 mom.: 

Med avvikelse från 2 § 1 mom. 2 punkten kan derivatavtal och övriga finansiella instrument tas upp till verkligt värde. När instrumenten tas upp till verkligt värde i bokslutet ska de internationella redovisningsstandarder iakttas som godkänts genom IAS-förordningen. Bestämmelser om undantag från tillämpning av standarderna eller från sådana tilläggskrav på de uppgifter som läggs fram i bokslutet eller i verksamhetsberättelsen och som baserar sig på tillämpningen av standarderna får utfärdas genom förordning av statsrådet.

2.3. Bokföringsnämndens tidigare avgöranden.  I bokföringsnämndens avgörande BNF 1961/2016 konstateras följande som svar på den sökandes fråga om det fortsättningsvis är möjligt att använda fonden för verkligt värde för presentation av marknadsvärdet för placeringstillgångar som bokförts bland bestående aktiva i balansräkningen.

3.1. I första meningen i BokfL 5:2a.1 § som avses i begäran om utlåtande utesluts BokfL 5:2.1 2 punkten ur tillämpningsområdet för bestämmelsen såsom beskrivits här ovanför. Då den förstnämnda bestämmelsen gör det möjligt att uppta derivatavtal och övriga finansiella instrument till verkligt värde, bör man enligt nämndens uppfattning följa de internationella IFRS-bokslutsstandarderna i full utsträckning vid bokföringen och presentationen till verkligt värde. Därmed kan tillämpningsområdet inte enbart begränsas till finansieringstillgångarna, som BokfL 5:2.1 § 2 punkten hänvisar till.  Denna tolkning stöds för sin del även av att man enligt BokfL 5:2 b § har möjlighet att uppta förvaltningsfastigheter till sitt verkliga värde. 

3.2. Med stöd av det som angetts ovan konstaterar nämnden för tydlighetens skull att detta utlåtande får företräde framför ställningstagandet i punkt 2.6 i det tidigare utlåtandet BNF 1950/2016, enligt vilket BokfL 5:2a § inte lämpar sig för omsättningstillgångar. De internationella standarderna ska tillämpas i hela sin omfattning i de fall då den bokföringsskyldige väljer värdering enligt BokfL 5:2a §.

3.3. Försiktighetsprincipen ska alltid beaktas vid tillämpning av BokfL 5:2a § (BokfL 3:3.1 § 4 punkten). Principen förutsätter bland annat att latenta skatteskulder bokförs på intäkter som inte har realiserats. 

3.4. Bokföringsnämnden anser att de värdepapper och övriga finansiella instrument som har upptagits som omsättningstillgångar till sin karaktär är sådana att de bör anses förvärvade för handel. Därför ska förändringen i värdet på omsättningstillgångarna alltid upptas med resultatpåverkan i resultaträkningen såsom Förändring av lager, då värdepapper och övriga finansiella instrument upptas till sitt verkliga värde i enlighet med BokfL 5:2a §. 

3.5. Bokföringsnämnden svarar jakande på den sökandes fråga: Det är fortsättningsvis möjligt att använda fonden för verkligt värde för presentation av marknadsvärdet för placeringstillgångar som bokförts bland bestående aktiva i balansräkningen.
 

2.4. Bokföringsnämndens ställningstagande. Med stöd av det som konstaterats ovan i punkt 2.3 och med beaktande av möjligheten att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde (BokfL 5:2b §), finns det enligt bokföringsnämnden inte något hinder för att använda fonden för verkligt värde för värdering av värdepapper och finansiella instrument som tagits upp bland bestående aktiva och presentation av deras marknadsvärde. Förfarandet för verkligt värde kan dock användas endast på sådana värdepapper och finansiella instrument som det lämpar sig för. Förfarandet ska då tillämpas likvärdigt på alla sådana värdepapper som bokförts i den bokföringsskyldiges balansräkning. Förfarandet ska även vara konsekvent under varje räkenskapsperiod. 

Vi fäster även den sökandes uppmärksamhet på nämndens avgörande BNF 2031/2022, enligt vilket värdering till verkligt värde inte lämpar sig för kapitaliseringsavtal.