Hoppa till innehåll

Utlåtande utfärdat på eget initiativ om hur skattelättnadsavskrivningar lämpar sig som avskrivningar enligt plan i småföretag och mikroföretag.

Arbets- och näringsministeriet 11.3.2020 0.00 | Publicerad på svenska 20.4.2020 kl. 16.14
Pressmeddelande 1999

Nr

1999

Avskrivningar enligt plan. Småföretag och mikroföretag. Skattelättnadslagen

1. Inledning

Lagen om höjda avskrivningar på maskiner, inventarier och andra därmed jämförbara lösa anläggningstillgångar skatteåren 2020–2023 (1572/2019; nedan ”skattelättnadslagen”) trädde i kraft 1.1.2020.

I detta utlåtande som bokföringsnämnden utfärdat på eget initiativ behandlas lämpliga förfaranden när små företag och mikroföretag som avses i 1 kap. 4a § och 4b § i bokföringslagen (1336/1997; BokfL) ska besluta om anskaffningsutgiften vid beslut om avskrivningsplanen vid periodisering av anskaffningsutgiften för maskiner och inventarier bland bestående aktiva i enlighet med lagen om skattelättnad samt vid upprättande av noter som förutsätts av små och medelstora företag i statsrådets förordning 1753/2015.

2. Utlåtande

2.1. Tillgångsspecifik uppföljning

Vad som i bokföringsnämndens allmänna anvisning om avskrivningar 16.10.2007 sägs om förfaringssätt för små bokföringsskyldiga motsvarar fortfarande nämndens uppfattning om god bokföringssed. Med begreppet ”liten bokföringsskyldig” i nämnda anvisning avses efter revideringen av bokföringslagen 2015 (1620/2015) små företag och mikroföretag.

Som beskrivs i punkt 11.2 i den allmänna anvisningen kan små företag och mikroföretag basera sina avskrivningar av maskiner och inventarier på utgiftsresten. Då beräknas avskrivningarna för varje räkenskapsperiod enligt avskrivningsplanen som en post av utgiftsresten per tillgångsgrupp.

I det fall att ett småföretag eller ett mikroföretag har för avsikt att basera en avskrivningsplan på skattelättnadslagen för anskaffningar som omfattas av denna lag, anser nämnden dock att god bokföringssed enligt BokfL 1 kap. 3 § förutsätter separat behandling per tillgång. På så sätt främjas den konsekvens som förutsätts i BokfL 3 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten i förhållande till tidigare anskaffningar. Då följs de anskaffningar som avses i lagen om skattelättnad separat upp för var och en, varvid såväl planavskrivningen som återstoden av anskaffningsutgiften efter avdrag för planavskrivningen behandlas separat för varje tillgång.

Till det berörda små- eller mikroföretagets självbestämmanderätt hör huruvida företaget tillämpar förfarandet enligt skattelättnadslagen på alla sina anskaffningar som omfattas av skattelättnadslagen eller endast på vissa anskaffningar. Om den snabbare avskrivningsmöjligheten som avses i lagen inte utnyttjas i företagets beskattning, får anskaffningsutgiften för tillgången i fråga i bokföringen inkluderas i utgiftsresten enligt den allmänna anvisningen på det sätt som beskrivs i punkt 11.2. 

Bokföringsmässiga avskrivningar baseras på anskaffningsutgiften. Till anskaffningsutgiften för bestående aktiva hör alltid direkta utgifter för anskaffning och tillverkning av en tillgång (BokfL 4 kap. 5 § 1 mom.). Till anskaffningsutgiften får dessutom räknas en skälig andel av de indirekta utgifterna för anskaffning och tillverkning om förutsättningarna enligt BokfL 4 kap. 5 § 2 mom. uppfylls och också ränteutgifterna för produktionsperioden enligt BokfL 4 kap. 5 § 3 mom.

2.2. Bokföring av bestående aktiva

De tillgångar som är föremål för skattelättnadslagen följs i huvudbokföringen antingen på egna konton eller på något annat tillförlitligt sätt som gör det möjligt att även uppfylla kravet på verifieringskedja i BokfL 2 kap. 6 § samt skyldigheten att deklarera skatt.

Å andra sidan, om ett småföretag eller ett mikroföretag på sedvanligt sätt tillämpar en tillgångsgruppspecifik avskrivningsmetod med utgiftsrester, räcker det att uppgifterna endast läggs fram för de tillgångar som anskaffats, sålts och skrotats under räkenskapsperioden i samband med de specifikationer till balansräkningen som avses i BokfL 3 kap. 13 §.

Med hänvisning till kravet i BokfL 2 kap. 7 § 1 mom. på att material ska kunna granskas utan svårighet rekommenderar nämnden att man i balansspecifikationerna gör en anteckning om tidpunkten för bokföringen av tillägg och avdrag samt om bokföringsverifikatet. Då kompletterar balansspecifikationerna för tidigare räkenskapsperioder och motsvarande bokföring den aktuella bokföringen som sådan i enlighet med god bokföringssed. Balansspecifikationerna ska bevaras i 10 år efter räkenskapsperiodens utgång (BokfL 2 kap. 10 § 1 mom.).

Den del av anskaffningsutgiften för en tillgång som är föremål för avskrivning enligt skattelättnadslagen och som man inte hunnit avskriva med stöd av nämnda lag, överförs efter lagens giltighetstid till att avdras på sedvanligt sätt. Eftersom ett påskyndat avskrivningsförfarande då inte längre tillämpas kan den inkluderas i den bokföringsmässiga utgiftsresten av övriga bestående aktiva på det sätt som beskrivs i punkt 11.2 i den allmänna anvisningen utan att det äventyrar den konsekvens som avses i BokfL 3 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten.

2.3. Hantering av försäljning av bestående aktiva

Försäljningar av de maskiner och inventarier där avskrivningarna behandlas gruppvis kan hos de småföretag och mikroföretag som tillämpar metoden med avskrivningar på utgiftsresten behandlas så att man avdrar försäljningspriset från utgiftsresten för den aktuella balansposten under bestående aktiva, varvid de följande räkenskapsperiodernas avskrivningar minskar. Om försäljningspriset överskrider den totala utgiftsresten för maskiner och inventarier skall den överskridande delen av försäljningspriset bokföras som intäkt och upptas under ”Övriga rörelseintäkter” i resultaträkningen (punkt 11.5 i den allmänna anvisningen).

Med utgångspunkt i kravet på konsekvens i BokfL 3 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten anser nämnden att försäljningsvinsten per grupp inte med stöd av skattelättnadslagen kan avdras från den oavskrivna anskaffningsutgiften för en tillgång som följs upp separat.

Å andra sidan behandlas försäljningen av tillgångar vars avskrivningsplan följer skattelättnadslagen så att försäljningspriset minskar den oavskrivna anskaffningsutgiften för tillgången. Om försäljningspriset överstiger beloppet av den oavskrivna anskaffningsutgiften bokförs försäljningspriset till denna del som intäkt och redovisas under punkten "Övriga rörelseintäkter" i resultaträkningen. Om försäljningspriset underskrider beloppet av den oavskrivna anskaffningsutgiften bokförs återstoden av försäljningspriset som kostnad och redovisas under punkten "Övriga rörelsekostnader" i resultaträkningen.

Om nyttigheterna följs upp, var för sig på ett eget huvudbokskonto, bokförs försäljningsvinsten till exempel: Per checkkonto an skattelättnadsnyttighet och an försäljningsvinst på inventarien.

2.4. Bokslutsuppgifter om avskrivningar

Ett småföretag ska lägga fram de värderingsprinciper och värderingsmetoder samt periodiseringsprinciper och periodiseringsmetoder som iakttagits vid upprättandet av bokslutet till den del de är valbara för småföretaget (Statsrådets förordning om uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut 3 kap. 1 § 1 mom.). Antagandet är att man inte behöver redogöra separat för planavskrivningarna om de motsvarar de maximiavskrivningar som godkänns i beskattningen (3 kap. 1 § 3 mom. 2 punkten). Nämnden anser att ”maximiavskrivningar i beskattningen” hänvisar till sedvanliga, tills vidare gällande bestämmelser, och att snabbare avskrivningar enligt den tidsbegränsade skattelättnadslagen inte hör till ”maximiavskrivningar i beskattningen”. Därför anser nämnden att det är förenligt med god bokföringssed att användningen av avskrivningar enligt skattelättnadslagen som planavskrivningar meddelas i bokslutet. Dessutom rekommenderar nämnden att man beskriver hur förfarandet påverkar räkenskapsperiodens resultat.

I principerna för upprättandet av bokslutet kan saken beskrivas till exempel så här:

Bokslutet har upprättats med iakttagande av de förmodade principerna och metoderna för värdering och periodisering enligt 3 kap. 1 § 2 och 3 mom. i bokslutsförordningen för små- och mikroföretag, med undantag för anskaffningsutgiften för den svarv som anskaffats under räkenskapsperioden till ett belopp av 30 000 euro. Avskrivningen på den har gjorts med iakttagande av den maximala avskrivningsprocent som skattelättnadslagen tillåter för avskrivningar. Om bolaget vid beskattningen hade iakttagit de maximiavskrivningsprocenter som normalt godkänns, skulle räkenskapsperiodens resultat före skatterna ha varit 7 500 euro högre.