Om hantering av ett ränteswapavtal i anknytning till banklån i bokslutet

1. Ansökan 

Sökande ( - - -) beskriver bakgrunden till sin ansökan om utlåtande på följande sätt.

För att finansiera sina investeringar har företaget, som inte är en s.k. liten bokföringsskyldig, 2007 lyft ett lån i banken. Lånekapitalet är 2 miljoner euro, löptiden 10 år och räntan Euribor 3 mån. + 2,5 %. Företaget har ingått ett ränteswapavtal med samma bank, där parterna byter rörlig och fast ränta. Ränteswapavtalet har varit i kraft sedan lånet lyftes och dess löptid samt nominella kapital motsvarar lånets löptid och nominella kapital. Den rörliga ränta som företaget får enligt ränteswapavtalet motsvarar den ränta som betalas på banklånet, Euribor 3 mån. + 2,5 %, och företaget betalar en fast ränta på 4,5 %. Ingen separat dokumentation har gjorts om säkringsförhållandet och effektiviteten i säkringsförhållandet har inte testats. 

Företaget följer bokföringslagen vid upprättande av bokföringen och bokslutet och värderar sina finansieringsinstrument i enlighet med 5:2 § i bokföringslagen (1336/1997; härefter "BokfL") 5:2 §.  Enligt sökande har företaget hanterat ränteswapavtalet som en säkring av bokslutet och inte bokfört avtalets verkliga värde (värderingsvinst eller värderingsförlust). Företaget har bokfört de avtalsbaserade räntorna linjärt över tiden.

Under räkenskapsperiodens fjärde kvartal har företaget amorterat banklånet så att det återstående lånekapitalet är 1,8 miljoner euro vid tidpunkten för bokslutet. Inga ändringar har gjorts i ränteswapavtalet. Vid bokslutstidpunkten är marknadsvärdet på ränteswapavtalet 450 tusen euro negativt. Marknadsvärdet har fastställts av den andra avtalsparten, bank A och det grundar sig på nuvärdet av de avtalsbaserade kassaflödena diskonterade till marknadsräntor.

Sökande undrar:

1. Om det derivatavtal som nämns här ovanför kan hanteras som ett säkrande avtal?

2. Om man i bokföringen kan tillämpa säkringskalkylering på derivatavtalet, är det i så fall förenligt med god bokföringssed att inte bokföra värderingsvinsten eller värderingsförlusten?

3. Ändrar amorteringen av lånekapitalet ställningstagandet. Dvs. kan ränteswapavtalet fortsättningsvis hanteras som en säkring (och värderingsförlusten därmed lämnas obokförd), trots att lånekapitalet för säkringsobjektet efter amorteringen är mindre än det nominella kapitalet i det säkrande ränteswapavtalet?

4. Om ränteswapavtalet inte längre kan hanteras som en säkring, hur ska det i så fall hanteras enligt god bokföringssed?

5. Om företaget omorganiserar sitt derivatavtal så att företaget upplöser det gamla derivatavtalet och ingår ett nytt derivatavtal, vars nominella kapital motsvarar det amorterade lånekapitalet, kan det omarrangerade derivatavtalet i så fall hanteras som säkrande i bokföringen?

6. Observeras bör att den avtalsbaserade rörliga räntan i derivatavtalet fortfarande motsvarar den rörliga räntan på lånet och att den kostnad och det verkliga värde som orsakat upplösningen av det tidigare derivatavtalet i samband med omorganiseringen ingår i den fasta räntan i form av en marginal. Om arrangemanget fortfarande kan anses vara säkrande, kan i så fall kostnaderna för upplösningen inkluderas i säkringsförhållandet eller ska de hanteras som en separat transaktion, som inte ingår i säkrandet?

Enligt sökande finns det så kallade kovenantvillkor knutna till lånet. Dessa gäller bland annat företagets soliditet. Banken har möjlighet att låta lånet förfalla genast, om sökande bryter mot kovenantvillkoren. Sökande hör sig för om hur koventantvillkoren ska upptas i bokslutet:

7. Bör uppgifter om kovenanter ges i bokslutet antingen i verksamhetsberättelsen eller i noterna till bokslutet, om företaget under räkenskapsperioden eller vid tidpunkten för bokslutet inte har brutit mot kovenantvillkoren i anknytning till lånet?

8. Om företaget under räkenskapsperioden har brutit mot kovenantvillkoret i anknytning till lånet, men situationen har justerats vid tidpunkten för bokslutet till exempel till följd av att kovenantvillkoren har ändrats, ska uppgifter om detta upptas i verksamhetsberättelsen eller bokslutet?

9. Vilka uppgifter ska upptas i verksamhetsberättelsen och bokslutet om man vid tidpunkten för bokslutet har brutit mot kovenantvillkoren i anknytning till lånet och företaget inte har fått en s.k. waiver av finansiären? Ska lånekapitalet upptas som kortfristigt i bokslutet? Observeras bör att förhandlingar pågår mellan företaget och finansiären vid den tidpunkt då bokslutet upprättas. Hur skulle situationen ändras, om en waiver hade erhållits efter tidpunkten för bokslutet?

2. Bokföringsnämndens utlåtande

2.1. Ansökan gäller hanteringen av en skuld och ett derivatavtal i anknytning till denna i bokslutet, såsom bokföring av utgifter för skötsel av skulden och inkomster och utgifter från derivatavtalet i resultaträkningen och värdering av derivatavtalet samt uppgifter som ska lämnas om arrangemanget.

Begränsningar

2.2. BokfL 5:2a§, som grundar sig på de internationella IFRS-standarderna, innehåller en undantagsbestämmelse till föregående paragraf 5:2 §. Enligt BokfL 5:2a § kan finansiella instrument värderas till sitt verkliga värden. Närmare bestämmelser om grunderna för BokfL 5:2a § finns i förordning 1315/2004, vars 4 § innehåller bestämmelser om värdering som ska tillämpas i säkringsredovisningsförfarandet och hanteringen i bokslutet. Enligt paragrafen kan i enlighet med de förutsättningar som gäller för säkringsredovisningsförfarandet ett derivatavtal eller ett annat finansiellt instrument som har fastställts som säkringsinstrument värderas till det belopp som förutsätts i säkringsredovisningsförfarandet.

Å sin sida känner bokföringslagstiftningen inte till säkringsförfarandet i en situation där den bokföringsskyldige följer BokfL 5:2 §. Med andra ord tillåter BokfL 5:2 § inte sådan säkringsredovisning som avses i förordning 1315/2004. Eftersom sökande följer BokfL 5:2 § begränsar nämnden sitt utlåtande så att hantering enligt BokfL 5:2a § inte omfattas av utlåtandet. På grund av det ovan nämnda avstår nämnden från att ta ställning till hur arrangemanget ska hanteras i balansräkningen i sökandes frågor 1 och 2. 

2.3. Bokföringsnämnden anser att man normalt inte betalar en separat anskaffningsutgift för ränteswapavtalen. Därför anser nämnden det vara ändamålsenligt att begränsa granskningen till ränteswapavatal utan anskaffningsutgift.

                      Hantering av finansieringskostnader i resultaträkningen

2.4. I sitt utlåtande 1878/2011 har bokföringsnämnden behandlat en liknande situation. Nämnden konstaterade följande om hanteringen av finansieringsutgifterna för ett ränteswaparrangemang som säkrar skuldkapitalet i resultaträkningen:

"– – Därmed skulle de inbesparingar som har uppnåtts utgående från ränteswapen då avtalen fungerar fördelaktigt för den bokföringsskyldige ha bokförts som en rättelsepost som minskar ränteutgifterna. Bokföringsnämnden anser därmed att de minskningar av ränteutgifterna som har uppnåtts i säkringssyfte inte är finansiella intäkter utan enligt sin karaktär är en post som ska hanteras som korrektivpost till de finansiella kostnaderna. Efter beaktande av dessa visar ”finansiella kostnader” de faktiska finansiella utgifterna säkrade med avtal. "

2.5. Nämnden anser det inte finnas någon orsak att avvika från anvisningarna i det nämnda utlåtandet i det nu aktuella fallet. Det är förenligt med det mål gällande en rättvisande bild som finns i BokfL 3:2 § att de finansieringskostnader som har upptagits i resultaträkningen motsvarar de verkliga kostnaderna för den bokföringsskyldige för det finansieringsarrangemang som har ingåtts för affärsverksamheten på främmande kapital villkor. Därmed ska de intäkter som har influtit genom ett ränteswapavtal som ingåtts i finansieringssyfte upptas som en korrektivpost till finansieringskostnaderna för arrangemanget.

I den situation som har beskrivits i ansökan upptas låneavtalets finansieringskostnad till rörlig ränta som en debitering av kontot finansiella kostnader och till sitt belopp samma inkomst, som den bokföringsskyldige får utgående från derivatavtalet, som en kreditering av kontot finansieringskostnader. Samma konto debiteras därtill med den fasta räntan för derivatavtalet.

Då beloppen för de rörliga räntorna tar ut varandra är det nettobelopp finansieringskostnader som upptas i resultaträkningen detsamma som den fasta räntan. Dessa utgifter för finansieringen periodiseras som kostnader för räkenskapsperioden enligt BokfL 5:1 §.

Den eventuella ekonomiska nyttan för den bokföringsskyldige av ett sådant avtalsarrangemang som har beskrivits här ovanför, i en situation där de fasta ränteutgifter som betalas är lägre än den rörliga räntan enligt låneavtalet, framgår inte av resultaträkningen.

2.6. Å andra sidan hanteras sådana ränteswapavtal som inte anknyter till en skuldpost med motsvarande villkor eller något annat säkringsobjekt, inte på samma sätt som i punkt 2.5, i den utsträckning som inget säkringsobjekt existerar. Inkomster grundade på dem upptas enligt bruttoprincipen som finansiella intäkter och utgifter på motsvarande sätt som finansiella kostnader. Därmed skiljer sig hanteringen av ett säkrande ränteswapavtal och ett avtal som har ingåtts för annat ändamål från varandra på det sätt som har beskrivits här ovanför.

Värdering av avtalsarrangemanget och bedömning av uppgifter som ska upptas i bokslutet

2.7. Den princip om att varje post ska värderas skilt för sig som avses i BokfL 3 kapitlet 3 § 1 momentet 6 punkten ska beaktas vid värdering av värdepapper som ingår i fordringar under finansieringstillgångar samt skulder enligt BokfL 5:2 §. Utgående från BokfL 5:2 § ska den skuld som avses i ansökan värderas till sitt nominella värde. Då ränteswapavtalet inte har någon anskaffningsutgift ska det inte upptas i balansräkningen vid bokföring enligt BokfL 5:2 §. Därför saknar det ur värderingsperspektiv betydelse om ränteswapavtalet är säkrande eller inte.

2.7.1 Ur BokfL 5:2 § perspektiv är det i det arrangemang som beskrivs i ansökan ur ekonomiskt perspektiv fråga om en situation motsvarande en skuld till fast ränta, där skuldbeloppet upptas som en passiv post i balansräkningen och de noter som krävs enligt BokfL och bokföringsförordningen (1339/1997) upptas om ränteswapavtalet. Ränteswapavtalet upptas inte i balansräkningen eftersom det inte har någon anskaffningsutgift. I detta grundläge är de uppgifter som upptas i resultaträkningen och balansräkningen identiska med uppgifterna om ett lån till fast ränta. Med stöd i försiktighetsprincipen (BokfL 3:3.1 § 3 punkten) och BokfL 5:2 § ska den värderingsvinst som uppstår utgående från ränteswapavtalet inte upptas i balansräkningen.

2.7.2. Det som har konstaterats i punkt 2.7.1 här ovanför gäller även för negativ värdeförändring: En orealiserad förlust upptas inte i balansräkningen. Principen om lägsta värde, som ska följas vid värdering av poster som upptas bland finansieringstillgångarna, fungerar inte på samma sätt för ansvar utanför balansräkningen. Då ingen anskaffningsutgift har upptagits i balansräkningen finns det ingen risk för övervärdering av en sådan post, som inte ingår i balansräkningen, vilket inte är fallet för tillgångsposter som har upptagits bland balansräkningens tillgångsposter. Vid bedömning av om ett visst ansvar, som eventuellt kommer att förverkligas i framtiden för den bokföringsskyldige, har blivit en sådan skuld som ska upptas i balansräkningen är tillvägagångssättet ett annat än vid värdering av tillgångsposterna i balansräkningen: Det vid bokslutstidpunkten negativa marknadsvärdet på ett avtal som saknar anskaffningsutgift upptas inte i balansräkningen som en skuldpost orsakad av finansieringsinstrumentet, såvida ansvaret inte har realiserats. Närmare handledning om hur realiseringen ska behandlas finns i BokfL 5:14 §, som behandlar framtida utgifter och förluster samt avsättningar, och behandlas här nedanför i punkt 2.13.

2.7.3. I en situation där karaktären på eller innehållet i ränteswapavtalet ändras till exempel till följd av att lånekomponenterna ändras eller på grund av uppsägning, ställer kravet på rättvisande bild i BokfL 3:2.1 § speciella krav på noggrannhet av den som upprättar bokslutet. Ändringar i värdet på eller villkoren för det derivatavtal som är knutet till lånet orsakar eventuellt förpliktelser som uppfyller kraven för redovisning av framtida förlust och avsättningar BokfL 5:14 §.

                      Noter

2.8. Utgående från BokfF 2:2.3 § gäller att om derivatinstrumenten inte med stöd av 5 kap. 2 a § i bokföringslagen har värderats till verkligt värde, skall i fråga om varje derivatslag som en not till bokslutet tas upp derivatens verkliga värde, om det kan fastställas tillförlitligt, samt uppgifter om derivatanvändningens omfattning och art (BokfF 2:2.3 §). – Denna bestämmelse i BokfF är ett uttryck för skillnaden mellan ett förfarande enligt BokfL 5:2 § och värdering på det sätt som avses i BokfL 5:2a §.

Nämnden anser att man med stöd i BokfL 3:2.1 § bör presentera ytterligare en not gällande arrangemanget med ränteswapavtalet, om arrangemanget utgående från lånekovenanterna eller övriga villkor till sitt belopp eller sin art är väsentligt. Till de omständigheter som ska meddelas i noterna hör minst de centrala villkoren för arrangemanget samt beloppen för ansvar som arrangemanget leder till och som inte har upptagits i balansräkningen.

2.8.1. Om användningsändamålet för något enskilt derivatavtal som anknyter till arrangemanget har ändrats helt eller delvis till exempel från säkrande till icke-säkrande ska en not om detta ändrade användningsändamål presenteras (BokfF 2:2.3 §). Om man till exempel tidigare har berättat att ränteswapavtalen är säkrande ska en redogörelse lämnas för avtalens ändrade karaktär. 

2.8.2. Man kan presentera uppgifter om värdering av derivatavtalen och övriga omständigheter gällande avtalen till exempel på följande sätt:

Derivaten innehåller ränteswapavtal i anknytning till lånen. Dessa har ingåtts för säkring av ränteutgifterna. Den rörliga räntan på långfristiga lån har därmed bundits till en fast ränta genom ett ränteswapavtal.  Ansvaret till följd av uppsagda derivatavtal har upptagits som kortfristiga skulder i balansräkningen. De gällande avtalen har beskrivits här nedanför.

Räntederivat

                                                                                       2012              2011

Ränteswapavtal 1

 Nominellt värde som motsvarar Bullet-lånekapitalet 31.12                 10 000 000    10 000 000

 Avtalet förfaller till betalning 11.11.2024

 Rörlig ränta: 3 mån. Euribor + n %

 Fast ränta: 4,0 %

 Verkligt värde (enligt bankens anmälan)                                             -1 000 000     -1 500 000

Ränteswapavtal 2 (Ingått för att fixera ränteutgifterna för ett lån till samma belopp; anknyter inte längre till lånet eftersom lånekapitalet är helt betalt)
 Återstående nominellt värde                                          2 000 000      2 000 000

 Avtalet förfaller till betalning 10.10.2017

 Rörlig ränta: 3 mån. Euribor + n %

 Fast ränta: 4,5 %

 Verkligt värde (enligt bankens anmälan)                                             - 450 000       - 600 000

 Maximalt ansvar                                                              200 000         240 000

Åren 2013 – 2017 kommer derivatinstrumenten att orsaka en årlig finansieringskostnad på högst 40 000 euro. Detta förutsätter att 3 mån. Euribor är 0 %. Om den rådande räntenivån är högre är räntekostnaden på motsvarande sätt lägre än detta (vid en ränta på 1 % är den årliga räntan 20 000 euro).  Då 3 mån. Euribor är minst 2,5 % uppstår inga finansieringskostnader.                

2.9. Den beskrivning och de uppgifter som avses i punkt 2.8 ges som noter eller i det avsnitt som beskriver risker i verksamhetsberättelsen. 

2.10. På ett allmänt plan konstaterar bokföringsnämnden att utgångspunkten för presentationen av det arrangemang som har beskrivits i ansökan bör vara kravet på en rättvisande bild i bokslutet (BokfL 3:2 §). Vid bedömningen av vilka uppgifter som krävs för att uppfylla detta krav bör man beakta den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning vid tidpunkten för upprättande av bokslutet. Därmed behöver de väsentliga uppgifterna inte vara lika från en räkenskapsperiod till följande, utan vid bedömning av innehållet i och omfattningen på uppgifterna bör man beakta de betydande faktorerna om den bokföringsskyldige och övriga omständigheter vid respektive bokslut.

Ju svårare den bokföringsskyldiges ekonomiska situation är, bedömt till exempel utgående från tillgången till eget kapital och antagandet att verksamheten kommer att fortsätta, desto mera detaljerat är det skäl att presentera uppgifterna om ansvarets belopp och villkor för sådant ansvar som inte har upptagits i balansräkningen och som om det förverkligas exempelvis skulle medföra en förlust av eget kapital.

2.11. Utgående från vad nämnden har konstaterat i punkt 2.10 här ovanför anser den att kravet på rättvisande bild som finns i BokfL 3:2.1 § förutsätter att sökande redogör för effekterna av den situation som sökande beskriver i punkt 9 i bokslutet till exempel såsom beskrivs i punkt 2.8.

2.11.1. Ju större sannolikheten är för att sökande kommer att bryta mot de kovenantvillkor som beskrivs i ansökan desto mera omsorgsfullt bör den bokföringsskyldige verifiera att utelämnandet av uppgifterna om arrangemanget inte äventyrar bildandet av en rättvisande bild av situationen. Bokföringsnämnden anser att kovenanterna i anknytning till väsentliga balansposter utgående från BokfF 2:7.2 § 5-punkten, som gäller arrangemang utanför balansräkningen, ska beskrivas i noterna då förhandlingar till exempel fortfarande pågår med finansiären om ett accepterande av att sökande bryter mot avtalsvillkoren, det vill säga inhämtande av en waiver.

2.11.2. Enligt BokfL 4:7.2 § betraktas en sådan fordran eller del av fordran som förfaller till betalning efter en längre tid än ett år som långfristig. Övriga fordringar är kortfristiga. Bokföringsnämnden anser det vara förenligt med försiktighetsprincipen i god bokföringssed (BokfL 3:3.1 § 3 punkten) att skulden behandlas som kortfristig i bokslutet även då det är sannolikt att skulden förfaller till betalning under följande räkenskapsperiod till exempel för att kovenanterna utlöses. I den situation som har beskrivits i ansökan ska den andel av skulden som kan förfalla till betalning efter en period som är kortare än ett år upptas som kortfristig.

2.12. Med stöd i det som har beskrivits i punkt 2.11 här ovanför konstaterar bokföringsnämnden att det inte är nödvändigt att lämna en särskild utredning av kovenanterna i de situationer som beskrivs i sökandes frågor 7 och 8 under förutsättning att läget vid tidpunkten för bokslutet inte hade förändrats till en sådan situation som beskrivs i punkt 2.13.

                      Bokföring av framtida förluster och avsättningar

2.13. Vid bedömning av om det ansvar som ska granskas i det ärende ansökan gäller har förändrats till skuld bör man beakta arrangemangets väsentlighet, såsom hur betydande villkoren är för den som använder bokslutet i förhållande till bokslutsinformationen som helhet. Därtill bör man bedöma sannolikheten för att olika resultat utfaller utgående från den information den bokföringsskyldige har tillgång till då bokslutet upprättas.

2.13.1. I sökandes fall kan väsentligheten bedömas genom övervägning av vad som skulle följa av att fordringsägaren skulle låta ränteswapavtalet förfalla till betalning. I så fall skulle avtalets negativa värde på 450 000 euro ändras till en skuld hos den bokföringsskyldige. Denna skuld skulle därmed i egenskap av realiserad förlust upptas i resultaträkningen och balansräkningen.

2.13.2. Om den bokföringsskyldige då bokslutet upprättas utgående från den bästa tillgängliga informationen anser det vara sannolikt att sökande inom en nära framtid, till exempel under den räkenskapsperiod som följer på upprättande av bokslutet eller den därpå följande räkenskapsperioden, kommer att vara tvungen att betala sådana väsentliga nettofinansieringsutgifter som hänför sig till den rapporterade räkenskapsperioden och där ingen motsvarande inkomst är att vänta, ska de bokföras såsom framtida förluster som kostnad och passiv resultatreglering i enlighet med BokfL 5:14 § eller så ska en sådan avsättning som avses i lagrummet göras för dem. I det fall då den bokföringsskyldige efter noggrant övervägande kommer fram till att sannolikheten för att utgiften ska förverkligas är mindre än att den inte förverkligas ska den bokföringsskyldige å andra sidan inte göra sådana bokföringar.