Om de uppgifter gällande pantsättning som ska upptas i bokslutet

1. Ansökan

Sökande (- - -) har bett bokföringsnämnden om utlåtande gällande hantering av pantsättning i bokslutet.

Enligt sökande gäller ärendet en tvistefråga och en förlikningsersättning i anknytning till denna. Den ena parten i tvisten är ett finländskt aktiebolag Y och den andra parten ett utländskt bolag.  I ansökan beskriver sökande situationen så här: Aktiebolag Y har i april 2008 pantsatt en 40 % andel av en eventuell förlikningsersättning som överskrider 3 miljoner dollar hos panttagare A. Förlikningsbeloppet var inte känt vid tidpunkten för pantsättningen. I december 2008 ger bolag Y en pant på 3 miljoner dollar till panttagare B för den eventuella förlikningsersättning som nämnts här ovanför. Pantsättningen i december hänför sig till en annan andel av förlikningsersättningen än pantsättningen i april. Tvistefrågan var fortfarande oavgjord i december 2008. Enligt sökande upptogs den pantsättning som gjordes i december i noterna till bokslutet för 2008, men inte den pantsättning som gjordes i april, eftersom man inte kände till storleken på den pantsättning som gjordes i april.

Sökande har ställt följande frågor:

1)      bör bolag Y i noterna till sitt bokslut för 2008 ange pantsättningen, där den procentuella andelen av Y:s eventuella fordran är känd, men inte beloppet i euro;

2)      bör man i noterna till bokslutet för 2008 även ange vad eller för vilken fordran panten på 40 % har getts eller kan man på ett allmänt plan i noterna till bokslutet uppta att Y har pantsatt en andel om 40 % utan att ”objektet” för pantsättningen framgår.

Sökande har senare 1.3.2014 kompletterat sin ansökan om utlåtande på följande sätt: "I det aktuella fallet har en pant som hänför sig till samma ersättningsfordran på korrekt sätt upptagits i bokslutet per 31.12.2008. Denna pant var ställd i euro. Om panten till procentuellt belopp inte borde ha upptagits i bokslutet, eftersom den kunde ha varit värdelös borde den nämnda panten utställd i euro inte heller ha upptagits i bokslutet. Denna pant skulle precis lika väl ha kunnat vara värdelös. Vid tidpunkten för bokslutet hade styrelsen i själva verket tillgång till motpartens erbjudande, men man ville förhandla om erbjudandet och få ännu bättre villkor. Man kände alltså till att värdet på panten inte kommer att vara noll."

2. Utlåtande

2.1. Den bokslutsinformation som avses i balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska på det sätt som avses i bokföringslagen (1336/1997; härefter "BokfL") 3:3.1 § 5 punkten bokföras enligt prestationsprincipen. Detta betyder att den bokföringsskyldiges bokföringsrättsliga förmögenhet består av de tillgångsposter som har överlåtits till den bokföringsskyldige eller den bokföringsskyldige disponerar vid tidpunkten för bokslutet. Sådana inkomstförväntningar, som ännu inte är kopplade till en sådan överlåtelse saknar betydelse för tillämpning av prestationsprincipen.

2.2. Bokföringsförordningen (1339/1997; härefter "BokfF") 2:7.1 § 3 punkten förutsätter för sin del att noterna ska innehålla uppgifter om säkerheter, som den bokföringsskyldige har ställt som annan säkerhet än för sina skulder. Enligt det nämnda lagrummet bör noten presenteras specificerat per säkerhetsslag, vilket betyder beloppet enligt säkerhetsslag. Därmed ska det sammanlagda beloppet på de ställda säkerheterna anges enligt säkerhetsslag, utan att enskilda säkerheter omnämns separat. Pantsättning av lös egendom ingår i dessa säkerhetsslag, så gör även borgen, fastighetsinteckning och företagsinteckning.

2.3. Trots att pantsättning enligt bokföringsnämndens uppfattning på sakrättsliga grunder kan baseras på en framtida inkomstförväntning är avsikten med BokfF 2:7 § att beskriva sådana externa garantier och andra säkerheter som inte framgår av balansräkningen och den övriga bokslutsinformationen och som grundar sig på den bokföringsskyldiges förmögenhet sådan balansräkningen utgående från prestationsprincipen beskriver den. Den bokföringsskyldige ansvarar för en sådan förbindelse med den egendom som ingår i balansräkningen. Ansvaret påverkar för sin del den verkliga mängden eget kapital, vilket är en betydande faktor till exempel för en potentiell kreditgivare, som gör en bedömning av den bokföringsskyldiges förmåga att ansvara för sina förbindelser. Till exempel hos en bokföringsskyldig i aktiebolagsform är ansvaret enligt aktiebolagslagen (624/2006) 1:2 § begränsat till bolagets förmögenhet såvida ägarna inte skilt har tagit på sig ett ansvar för förbindelsen.

2.4. Situationen är en annan, om man inte ansvarar för en förbindelse utanför balansräkningen med sin balansegendom på det sätt som beskrivs i punkt 2.3 här tidigare utan endast med eventuella intäkter som den bokföringsskyldige förväntar sig. I så fall är det fråga om ett arrangemang av typ avtal om fördelning av vinsten, som inte avses i BokfF 2:7.1 § 3 punkten, som nämndes tidigare i utlåtandet. Arrangemanget belastar inte den förmögenhet som den bokföringsskyldiges balansräkning upprättad enligt prestationsprincipen beskriver. Ett sådant arrangemang faller inte inom ramen för tillämpningsområdet för BokfF 2:7 § eftersom den nämnda bestämmelsen konkretiserar försiktighetsprincipen enligt BokfL 3:3.1 § 3 punkten genom att kräva att den bokföringsskyldige redogör för sådant ansvar som kan inverka negativt på det verkliga värdet på den förmögenhet som balansräkningen beskriver.

2.5. God bokföringssed, som avses i BokfL 1:3 § kräver inte att man presenterar noter om osäkra inkomstförväntningar. Därmed är det fråga om tilläggsinformation, som den bokföringsskyldige upptar enligt eget omdöme, om man presenterar dessa och arrangemangen kring dessa. I stället för i noterna kan denna information upptas i en verksamhetsberättelse enligt BokfL 3:1.4 §. Sådan tilläggsinformation ska med beaktande av den rättvisande bild som avses i BokfL 3:2.1 § bedömas enligt hur realistisk den är. Denna fråga, liksom även frågan om uppgiften som enskild händelse är väsentlig för bokslutshelheten med avseende på den rättvisande bild som avses i BokfL 3:2.1 §, är bevisfrågor, som bokföringsnämnden inte kan ta ställning till. I en tvistefråga ska dessa frågor avgöras av domstol.