Avskrivningar enligt plan hos en liten bokföringsskyldig

1. Bakgrund till utlåtandet 

Sökande ( - - - ) har bett om utlåtande gällande avskrivningar enligt plan på bestående aktiva hos en lite bokföringsskyldig. Av ansökan framgår att sökande har bokfört avskrivningarna enligt tillgång. Vid försäljningen av en tillgång ingående i bestående aktiva bokför sökande som avskrivning det belopp som är oavskrivet på den aktuella tillgången medan sökande intäktsför försäljningsintäkten i resultaträkningen under punkten ”Övriga rörelseintäkter”. Sökande hänvisar till bokföringsnämndens allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan per 16.11.2007 (härefter avskrivningsanvisningen) och frågar om den metod för behandling av försäljningen av bestående aktiva som beskrivs i punkt 11.5 i anvisningen är det enda korrekta sättet för en liten bokföringsskyldig. 

2. Motiveringar till utlåtandet

2.1. Bokföringslagen.  Grundregeln för avskrivningar på bestående aktiva ingår i 5:5.1 § i bokföringslagen (1336/1997, häreftet BokfL): ”Anskaffningsutgiften för materiella tillgångar som hör till bestående aktiva skall aktiveras och tas upp under sin verkningstid som kostnad genom avskrivningar enligt plan.”  I BokfL 4 kapitel 3 § finns bestämmelser om bestående och rörliga aktiva: ”Posterna bland aktiva i balansräkningen delas upp i bestående och rörliga beroende på det ändamål för vilket de är avsedda. Bestående är sådana poster som är avsedda att stadigvarande ge intäkter under flera räkenskapsperioder. De övriga posterna bland aktiva är rörliga.”

Bestämmelserna om anskaffningsutgiften finns i BokfL 4:5 § 1-3 momenten: ”Med anskaffningsutgift avses de rörliga utgifterna för anskaffning och tillverkning av en tillgång. Om beloppet av de fasta utgifter som sammanhänger med anskaffningen och tillverkningen av en tillgång är väsentligt jämfört med den anskaffningsutgift som avses i 1 mom., får också deras andel räknas in i anskaffningsutgiften. Om beloppet av tillverkningstidens ränteutgifter för ett lån som kan hänföras till tillverkningen av en tillgång som hör till bestående aktiva, sammanräknat med de fasta utgifter som avses i 2 mom. är väsentligt jämfört med den anskaffningsutgift som avses i 1 mom., får också dessa ränteutgifter, utöver den andel som avses i 2 mom., räknas in i anskaffningsutgiften.”

2.2. Bokföringsnämndens ställningstagande. I 11 kapitlet i bokföringsnämndens allmänna anvisning om avskrivningar behandlas avskrivningar för små bokföringsskyldiga. Med en liten bokföringsskyldig avses en bokföringsskyldig som överskrider högst en av de gränser som avses i bokföringslagens 3 kapitel 9 § 2 moment. Gränserna är:

1) omsättningen eller motsvarande avkastning 7 300 000 euro,2) balansomslutningen 3 650 000 euro,3) det genomsnittliga antalet anställda 50 personer.

Enligt den allmänna anvisningen är den bokföringsskyldiga oberoende av företagsform och storlek skyldig att göra avskrivningar enligt plan. Små bokföringsskyldiga ska tillämpa de allmänna bokföringsprinciperna i BokfL 3:3.1 §, vilka bl.a. är att konsekvens skall iakttas när principerna och metoderna för upprättande av bokslutet tillämpas från en räkenskapsperiod till en annan, försiktighet skall iakttas oberoende av räkenskapsperiodens resultat, väsentlighet samt att varje tillgång och annan post som tas upp bland posterna i balansräkningen skall värderas för sig. Samma bestämmelser gäller för små bokföringsskyldiga som för övriga bokföringsskyldiga till exempel i fråga om fastställandet av avskrivningsgrund, avskrivningsplan, nedskrivningar och försäljning.

Enligt den allmänna anvisningen om avskrivningar kan en liten bokföringsskyldig som har beslutat sig för att använda avskrivningar på utgiftsresten vid uträkningen av avskrivningar på maskiner och inventarier räkna ut avskrivningarna som ett belopp på utgiftsresten i enlighet med sin avskrivningsplan. En tillgångsspecifik avskrivningsplan måste dock upprättas för sådana tillgångar vars ekonomiska livslängd är avsevärt mycket längre än för övriga tillgångar och då anskaffningsutgifterna bildar en väsentlig del av bokföringsvärdet för den bokföringsskyldigas bestående aktiva. I den allmänna anvisningen konstaterar man att försäljningen av sådana maskiner och inventarier som i avskrivningarna behandlas gruppvis hos en bokföringsskyldig som använder avskrivningar på utgiftsresten kan behandlas så att ett avdrag som motsvarar försäljningspriset görs från utgiftsresten på den aktuella balansposten, vilket betyder att räkenskapsperiodens avskrivningar och avskrivningarna för följande räkenskapsperioder minskar med försäljningspriset. Om försäljningspriset överskrider hela den återstående utgiftsresten för maskiner och inventarier ska försäljningspriset till denna del bokföras som intäkt och upptas som ”Övriga rörelseintäkter” i resultaträkningen.

Bokföringsnämnden konstaterar att avsikten med de gruppvisa avskrivningar som beskrivs i den allmänna anvisningen om avskrivningar enligt plan är att förenkla och underlätta uträkningen av avskrivningar för en liten bokföringsskyldig. Den bokföringsskyldiga är dock inte skyldig att tillämpa den gruppvisa metoden. Den bokföringsskyldiga kan alltid upprätta en avskrivningsplan som är specifik för varje tillgång. I det fall då den bokföringsskyldiga tillämpar en avskrivningsplan enligt tillgång ska tillgångens försäljningspris behandlas i bokföringen så att den oavskrivna anskaffningsutgiften på tillgången bokförs som avskrivning och en eventuell överskjutande del av försäljningspriset intäktsförs och upptas i resultaträkningen under ”Övriga rörelseintäkter”.

3. Bokföringsnämndens utlåtande

Den avskrivningsmetod som sökande beskriver i sin ansökan om utlåtande följer bokföringslagen (BokfL 5:5.1 §). Bokföringsnämnden konstaterar att avsikten med de gruppvisa avskrivningar som avses i nämndens avskrivningsanvisning 16.11.2007 är att förenkla och underlätta uträkningen av avskrivningar hos små bokföringsskyldiga. Den bokföringsskyldiga har dock ingen skyldighet att tillämpa detta, enklare, gruppvisa förfarande utan den bokföringsskyldiga kan alltid upprätta en avskrivningsplan som är specifik för respektive tillgång. Då den bokföringsskyldiga tillämpar en tillgångsspecifik avskrivningsplan behandlas tillgångens försäljningspris i bokföringen så att det som inte har avskrivits på tillgången bokförs som avskrivning och en eventuell del av försäljningspriset som överskrider detta bokförs som intäkt och upptas under ”Övriga rörelseintäkter”