Väglags bokföringsskyldighet

1 Begäran om utlåtande

Sökanden -- har den 26 maj 1998 begärt Bokföringsnämndens utlåtande över följande saker:

1) Är å ena sidan enskilda vägars väglag som konstituerat sig och å andra sidan delägare i enskilda vägar i annat fall än när de har konstituerat sig som ett väglag bokföringsskyldiga i den mening som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. bokföringslagen av 1997 (30.6.1997/1336)?

2)

Vad menas med konstaterandet att väglag "i tillämpliga delar" skall tillämpa bestämmelserna i bokföringslagen och -förordningen vilket ingår i motiveringen till bokföringsnämndens utlåtande (1974/16)?

2 Motivering

2.1 Väglagets bokföringsskyldighet

2.1.1 Bestämmelser och förberedande arbeten

Allmänt om bokföringsskyldighet. Typiskt för lagstiftningen i Finland har varit att skyldigheten att föra bok har härletts från att man driver rörelse eller utövar ett yrke. I den första lagen, lagen om bok-föringsskyldighet, som härstammar från 1925 (14.2.1925/54), baseras skyldigheten att föra bok på registrering av firma (1 kap. 1 §): "Envar, vilken det ---- åligger att begagna och till införande i handels-registret anmäla firma, vare jämväl skyldig att föra bok över sin rörelse." Skyldigheten att föra bok hängde sålunda ihop med den juridiska köpmannaegenskapen.

I 1945 års bokföringslag (6.7.1945/701) har definitionen utökats (1 §): "Envar som idkar näring, rörelse, fritt yrke eller annat yrke, häri inräknade egentligt jord- och skogsbruk samt fiske, vare skyldig att föra bok över sin verksamhet, på sätt i denna lag stadgas." I det förberedande arbetet för lagen baserades denna skyldighet på beskattningsaspekter (RP 146/1943 rd, s. 1): "Praxis har -- ådagalagt att när man strävar efter en allt mera rättvis fördelning av skattebördan mellan de skattskyldiga en behöringen skött bokföring bör krävas av allt vidsträcktare kretsar.

I 1973 års bokföringslag baseras bokförings-skyldigheten i huvudsak på verksamhetens art, dvs. att man driver rörelse eller utövar ett yrke, och inte på den bokföringsskyldiges juridiska natur. I 1 kap. 3 § (28.11.1994/1074) ingår dock en förteckning över de sammanslutningar som alltid är bokföringsskyldiga: aktiebolag, andelslag, kommanditbolag, öppet bolag, förening, bostadsrättsförening och andra sådana sammanslutningar. I det förberedande arbetet för lagen (RP 120/1972 rd, s. 4) konstateras att "även om flera av dessa samfund är bokföringsskyldiga på grund av de speciallagar, som utfärdats om dem, anser regeringen det vara påkallat att föreskriva allmän bokföringsskyldighet för förenämnda samfund, som ofta representerar betydande ekonomiska värden."

Till denna del är målen oförändrade: Av motiveringen till 1997 års bokföringslag framgår att avsikten inte är att ändra på lagstiftningen (RP 173/1997 rd, s. 8): "I lagens 1 kap. föreslås allmänna bestämmelser om bokföring, bl. annat bokföringsskyldighet -- motsvarande den gällande lagen av 1973."

Bokföringsskyldighet och juridiska personer. Med stöd av 1 kap. 1 § 1 mom. 5 punkten bokföringslagen av 1997 är "föreningar, bostadsrättsföreningar och andra sådana sammanslutningar" alltid bokföringsskyldiga. I motiveringen till lagen (RP 173/1997 rd, s. 8) nämns som exempel på "andra sådana sammanslutningar" fiskelag och handelskammare. Däremot finns ingen hänvisning till väglag.

De bokföringsskyldiga som nämns i det ovan angivna lagrummet och motiveringen till det är alla sammanslutnigar. En sammanlutning i juridisk bemärkelse är en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, och denna sammanslutning är en juridisk person. I de flesta fall blir en organisation juridisk person i och med att man vid grundandet av organisationen tillämpar ett förfarande om vilket det närmare bestäms i lag. I fråga om en sammanslutning kan medlemmarna fatta beslut i alla ärenden som rör sammanslutningen och till och med besluta om att sammanslutningen upphör att existera.

Väglag. Enligt 58 § 1 mom. lagen om enskilda vägar (358/1962) grundas väglag vid vägförrättning eller genom vägnämnds beslut. Ett väglag som konstituerat sig är en juridisk person: Väglag må ingå för väghållningen nödiga förbindelder, anskaffa lös egendom samt kära och svara (62 § 1 mom).

Vägdelägare, som inte har bildat väglag på det sätt som beskrivs ovan, skall kära och svara gemensamt i ärenden som berör vägen (72 § 1 mom.). I detta fall är en åtgärd som vidtagits av vägdelägarna bindande för delägare endast om en överenskommelse om detta har träffats (71 § 1 mom.). För avtal eller förbindelse rörande väg ansvarar inför avtalspart endast de vägdelägare, som ingått avtalet eller förbindelsen (71 § 2 mom.).

2.1.2 Tidigare utlåtande

Den 27 maj 1974 har Bokföringsnämnden med stöd av bokföringslagen av 1973 gett följande utlåtande (Bokföringsnämnden 1974/16, utdrag):

Motivering: "Ett väglag som avses i lagen om enskilda vägar är en sammanslutning som grundats vid vägförrättning för fullgörande av de skyldigheter som åligger väghållnings-skyldiga vägdelägare. -- Väglag är bokföringsskyldiga sammanslutningar varför de i sin bokföring i tillämpliga delar skall följa bestämmelserna i bokföringslagen och bokföringsförordningen som har utfärdats med stöd av den."

Bokföringsnämndens utlåtande: "Väglag som avses i lagen om enskilda vägar - - är - - bokföringsskyldiga."

Det framgår av motiveringen ovan att utlåtandet gäller endast sådana väglag som grundats vid vägförrättning och som är juridiska personer.

2.1.3 Bokföringsnämndens utlåtande

Bokföringsnämnden anser att syftet med 1997 års bokföringslag inte har varit att ändra tolkningen av begreppet bokföringsskyldighet. Sålunda skall ett väglag som konstituerat sig betraktas som "annan sådan sammanslutning" enligt 1 kap. 1 § 1 mom. 5 punkten bokföringslagen som alltid är bokföringsskyldig. Åsikten är densamma som i utlåtandet från 1974.

Å andra sidan har bokföringsnämnden inte tidigare tagit ställning till vägdelägarnas skyldighet att föra bok i annat fall än som ett väglag som har konstituerat sig. Med beaktande av att vägdelägarnas överenskommelse om väghållning inte leder till uppkomsten av en juridisk person som motsvarar ett väglag som konstituterat sig och som får ingå avtal i eget namn, betraktar bokföringsnämnden inte vägdelägarna som sådan annan sammanslutning som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. 5 punkten bokföringslagen.

2.2 Iakttagande av bokföringslagen i tillämpliga delar

Vad gäller fråga två som sökanden har ställt hänvisar bokföringsnämnden till sitt brev av den 23 september 1974 till handels- och industriministeriet. I brevet konstateras bl.a.:

I allmänhet räcker det att fiskelag, väglag o.d. sammanslutningar har sådan bokföring av vilken sammanslutningens inkomster och utgifter samt dess tillgångar framgår i kronologisk ordning, på ett tillräckligt specificerat och tillförlitligt sätt. Utgifterna och vid behov även inkomsterna skall vara specificerade enligt kostnadsslag resp. inkomstslag. Noteringarna skall basera sig på verifikat.

Efter räkenskapsperiodens utgång skall ett bokslut uppgöras. Om verksamheten är obetydlig till sin omfattning, kan bokslutet uppgöras även på det sättet att likvida medel vid räkenskapsperiodens utgång redogörs genom att utgifterna under räkenskapsperioden dras av

från summan av likvida medel vid räkenskapsperiodens början och inkomster under räkenskapsperioden. I samband med bokslut skall specifikationer uppgöras av de fordringar, inventarier och andra tillgångar som sammanlutningen hade vid räkenskapsperiodens utgång samt av obetalda utgifter och andra skulder. Den allmänna principen är att bokföringen för sammanslutningarna i fråga måste skötas så att av den på ett tillförlitligt och tydligt sätt framgår sådana uppgifter om sammanslutningens ekonomi som är nödvändiga när beslut om dess verksamhet fattas.

Bokföringsnämnden framhäver att det i brevet ovan handlar om tolkning av bestämmelserna i 1973 års bokföringslag. Bokföringslagen av 1997 kan inte tolkas på samma sätt. Enligt 1997 års bokföringslag är ett i 58 § 1 mom. lagen om enskilda vägar avsett väglag som konstituerat sig bokföringsskyldigt.

3 Bokföringsnämndens utlåtande

Ett i 58 § 1 mom. lagen om enskilda vägar avsett väglag som konstituerat sig är bokföringsskyldigt. En dylik skyldighet åligger inte vägdelägarna i övrigt.

När det gäller frågan huruvida väglag i tillämpliga delar skall tillämpa 1973 års bokföringslag hänvisas till bokföringsnämndens brev av den 23 september 1974 till handels- och industriministeriet. Brevet kan inte tillämpas vid tolkning av 1997 års bokföringslag.