Nr

2031

Kapitaliseringsavtal. Finansiellt instrument. Värdering till verkligt värde. BokfL 5:2 a §. 

1 Ansökan

Sökanden (- -) ställer frågor om behandlingen av ett kapitaliseringsavtal i bokslutet, särskilt om värderingen av avtalet till det verkliga värdet. 

Det är fråga om ett aktiebolag som vid upprättandet av bokslutet iakttar bestämmelserna om småföretag i statsrådets förordning om de uppgifter som ska tas upp i små- och mikroföretags bokslut (1753/2015, ”PMA”). Bolaget överväger om det kan behandla ett s.k. kapitaliseringsavtal som ett finansiellt instrument, vilket skulle göra det möjligt att värdera avtalet till dess verkliga värde i enlighet med BokfL 5:2 a §.

Bakgrunden till ansökan är följande.  

Det rör sig om ett kapitaliseringsavtal som erbjuds av ett livförsäkringsbolag och inom ramen för vilket kunden under ett och samma avtal kan placera i många olika investeringsobjekt (fonder, investeringskorgar och placeringsobligationer). 

Värdet av besparingarna utvecklas enligt värdet av de valda investeringsobjekten minskat med kostnaderna enligt prislistan. Avtalet innebär en risk för att det investerade kapitalet helt eller delvis går förlorat. Förvaltarna av bolagets tillgångar handlar i princip dagligen med portföljens tillgångar i egenskap av auktoriserade.

Bokföringsnämnden (BFN) har i utlåtandena 1754/2005 och 1836/2009 tagit ställning till behandlingen av kapitaliseringsavtal som finansiellt instrument . I det först nämnda beslutet konstaterade BFN att det är fråga om en försäkringsprodukt och i det senare beslutet konstateras det att om det i det beskrivna fallet skulle vara fråga om en direkt investering i ett certifikat i stället för i ett kapitaliseringsavtal, skulle det enligt nämnden vara fråga om en investering i ett finansiellt instrument, varvid investeringen i bokföringen skulle behandlas i enlighet med bestämmelserna om finansiella instrument. I överensstämmelse med detta kan kapitaliseringsavtal inte behandlas som finansiella instrument.

Sökanden frågar: 

1)    Kan ovan nämnda kapitaliseringsavtal behandlas som ett sådant finansiellt instrument som avses i BokfL 5:2 a §?

2)    Om ett kapitaliseringsavtal inte kan behandlas som ett finansiellt instrument enligt BokfL 5:2 a §, utan det jämställs t.ex. med en försäkringsprodukt, hur ska då investeringen behandlas i bokslutet när värdepapperen i avtalet har förvärvats för att bedriva handel?  

3)    Om ett kapitaliseringsavtal kan behandlas som ett finansiellt instrument och värderas till sitt verkliga värde i bokslutet, ska enligt försiktighetsprincipen den uppskjutna skatteskuld som beror på värdestegringar tas upp i balansräkningen?

4)    Om ett kapitaliseringsavtal kan behandlas som ett finansiellt instrument, vilka noter ska i så fall lämnas i bokslutet för en bokföringsskyldig som iakttar SMF:s bestämmelser om småföretag?

2 Utlåtande

2.1. Avgränsning av utlåtandet. Bokföringsnämnden konstaterar att den grundar sitt svar enbart på bokföringsrättsliga aspekter. Nämnden tar således inte ställning till de skatterättsliga frågorna.

2.2. Bestämmelser. Bokföringslagen (1336/1997, ”BokfL.”) 5:2 a § (Upptagande av finansiella instrument till verkligt värde samt fonden för verkligt värde) lyder:
Med avvikelse från 2 § 1 mom. 2 punkten kan derivatavtal och övriga finansiella instrument tas upp till verkligt värde. När instrumenten tas upp till verkligt värde i bokslutet ska de internationella redovisningsstandarder iakttas som godkänts genom IAS-förordningen. Bestämmelser om undantag från tillämpning av standarderna eller från sådana tilläggskrav på de uppgifter som läggs fram i bokslutet eller i verksamhetsberättelsen och som baserar sig på tillämpningen av standarderna får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Förändringar i finansiella instruments verkliga värde ska tas upp i fonden för verkligt värde, om den internationella redovisningsstandard som avses i 1 mom. förutsätter att de ska tas upp i det egna kapitalet.  Bestämmelser om begränsningar i utbetalning och annan användning av fonden för verkligt värde finns i aktiebolagslagen och lagen om andelslag.

Fonden för verkligt värde ska justeras när ett finansiellt instrument avyttras eller förfaller eller annars är föremål för en sådan nedskrivning som på det sätt som den standard som avses i 1 mom. kräver ska tas upp på ett resultatpåverkande sätt.

Om de internationella redovisningsstandarder som avses i 1 mom. inte kräver att motsvarande omständigheter tas upp i noterna ska det av verksamhetsberättelsen, i fråga om finansiella instrument som tagits upp till verkligt värde, framgå

1)  mål och förfaranden för hantering av finansiella risker, inklusive dess säkringsförfarande för varje viktig typ av planerad transaktion där säkringsredovisning används, och

2) pris-, kredit-, likviditets- och kassaflödesrisker, om dessa uppgifter är väsentliga för bedömningen av den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning eller resultat.
Av moderföretagets verksamhetsberättelse ska de uppgifter som avses i 4 mom. också framgå i fråga om koncernen. 

Om en bokföringsskyldig är ett mikroföretag och iakttar vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om mikroföretag, får den bokföringsskyldige inte tillämpa värderingsförfarandet för finansiella instrument enligt denna paragraf.

Finansiella instrument definieras i 14 § i lagen om investeringstjänster (747/2012) som följer: 

Med finansiella instrument avses i denna lag

1) värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen (746/2012),

2) sådana andelar i fondföretag och sådana penningmarknadsinstrument som inte är värdepapper som avses 1 punkten,

3) optioner, terminer och andra derivatinstrument som har värdepapper, valutor, räntor, avkastningar, utsläppsrätter, något annat derivatinstrument, finansiella index eller andra finansiella mått som underliggande tillgång och som kan avvecklas fysiskt eller kontant,

4) optioner, terminer och andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av råvaror och som måste eller kan avvecklas kontant om en part så önskar av någon annan orsak än insolvens eller då ett avtal löper ut av någon annan orsak,

5) optioner och andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av råvaror och som kan avvecklas fysiskt, om de omsätts på en reglerad mark-nad enligt lagen om handel med finansiella instrument eller på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform, med undantag för grossistenergiprodukter som är föremål för handel på en organiserad handelsplattform och ska avvecklas fysiskt,

6) andra än i 5 punkten avsedda optioner, terminer och andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av råvaror och som kan avvecklas fysiskt, om derivatinstrumentet inte är avsett för kommersiella ändamål och är av samma typ som andra derivatinstrument,

7) derivatinstrument för överföring av kreditrisk,

8) finansiella kontrakt avseende prisdifferenser,

9) optioner, terminer och andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av klimatvariationer, fraktavgifter, inflationstakten eller någon annan officiell ekonomisk statistik och som kan eller måste avvecklas kontant, om en part så önskar av någon annan orsak än insolvens eller om ett avtal löper ut av någon annan orsak, samt andra derivatinstrument vars underliggande tillgångar utgörs av andra tillgångar, rättigheter, skyldigheter, index och finansiella mått än sådana som nämns ovan i denna paragraf och är av samma typ som andra derivatinstrument, då det åtminstone beaktas om det är föremål för handel på en sådan reglerad marknad, multilateral handelsplattform eller organiserad handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument,

10) utsläppsrätter som har erkänts i överensstämmelse med kraven i Europa-parlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets di-rektiv 96/61/EG (utsläppshandelssystemet) både ömsesidigt mellan gemenskapens system och andra system för handel med utsläppsrätter för växthusga-ser.

2.3. Nämndens tidigare avgöranden. Nämnden har i sina avgöranden BFN 1836/2009 och 1754/2005 behandlat frågan pm kapitaliseringsavtal. Enligt utlåtandet BFN 1836/2009 skulle kapitaliseringsavtal enligt bokföringsnämndens syn hanteras såsom en placering under bestående aktiva, varvid förutsättningarna för nedskrivning fast-ställs enligt BokfL 5:13 §. Om den sannolika inkomsten från placeringen bestående är lägre än den oavskrivna anskaffningsutgiften ska differensen bokföras som kostnad genom nedskrivning.  

 2.4. Bokföringsnämndens ställningstagande och svar på sökandens frågor

2.4.1. Frågorna 1, 3 och 4. Enligt bokföringsnämndens uppfattning är det motiverat, bl.a. med tanke på en enhetlig behandlingspraxis för olika finansiella produkter, att utgå ifrån att ett finansiellt instrument som avses i BokFL 5:2 a § till sitt innehåll är detsamma som ett finansiellt instrument som avses i lagen om investeringstjänster. Kapitaliseringsavtal är till sin karaktär försäkringsavtal. Begreppet finansiella instrument definieras uttömmande i 14 § i lagen om investeringstjänster. Kapitaliseringsavtal ingår inte i lagens definition av finansiella instrument och är således inte ett sådant finansiellt instrument som avses i BokfL 5:2 a §. Värdering till verkligt värde kan således inte tillämpas på kapitaliseringsavtal. Med stöd av det som sägs ovan ger bokföringsnämnden ett nekande svar på sökandens fråga 1. 

2.4.2. Fråga 2. Enligt det tidigare utlåtandet BFN 1836/2009 skulle kapitaliseringsavtal enligt bokföringsnämndens syn hanteras såsom en placering under bestående aktiva, varvid förutsättningarna för nedskrivning fastställs enligt BokfL 5:13 §. Detta oberoende av om de värdepapper som omfattas av avtalet har förvärvats för handel. Enligt nämndens uppfattning är avsikten inte att bedriva handel med själva kapitaliseringsavtalet, som enbart fungerar som ett skal.  Om den sannolika inkomsten från placeringen bestående är lägre än den oavskrivna anskaffningsutgiften ska differensen bokföras som kostnad genom nedskrivning.