Hanteringen av räntekostnaderna för ett lån som har lyfts för finansiering av ett nybyggnadsprojekt då förfarandet med tillämpning av redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad tillämpas

1. Ansökan

Sökande, ett finländskt aktiebolag som ingår i en internationell koncern (- - -), har bett om utlåtande gällande huruvida det är förenligt med god bokföringssed att man vid tillämpningen av sådan redovisning av inkomst utgående från tillverkningsgraden som avses i bokföringslagens (1336/1997, härefter även ”BokfL”) 5:4 § beaktar de direkta ränteutgifterna för byggnadsprojektens lån under byggnadstiden vid fastställandet av de separata bidragen och dessa bokförs i enlighet med de övriga kostnaderna som hänförs till projektet som kostnader enligt projektets tillverkningsgrad.

Av ansökan framgår följande. Sökandes affärsverksamhet består huvudsakligen av långfristiga nybyggnadsprojekt på vilka bolaget tillämpar partiell intäktsföring. Inkomsterna bokförs som intäkter enligt projektens tekniska tillverkningsgrad. Det separata bidraget för respektive projekt kan kontinuerligt följas upp genom en separat kostnadsberäkning. Nybyggnadsprojekten grundar sig på en bindande beställning som har ingåtts med kunden där köpeskillingens storlek definieras. I räkenskapsperiodens omsättning bokförs den enligt tillverkningsgraden periodiserade andelen av projektens försäljningsinkomster. Den fordran som motsvarar intäkten bokförs som aktiv resultatreglering under rörliga aktiva i balansräkningen.

Till sökandes projekt hänförs som kostnader de rörliga utgifterna för anskaffning och tillverkning, projektens andel av de fasta utgifterna för anskaffning och tillverkning samt projektets ränteutgifter och övriga finansiella utgifter. Om inte den andel av kostnaderna som motsvarar tillverkningsgraden har förverkligats vid bokslutstidpunkten bokförs en reservering av de saknade kostnaderna som passiv resultatreglering i det sökande bolagets balansräkning.

Sökande förhandlar om finansieringen av nybyggnadsprojekten separat för varje projekt.  Bolaget lyfter lånen under byggnadstiden utgående från hur projektens tillverkningsgrad utvecklas. De finansiella kostnaderna från lånen kan hänföras direkt till respektive projekt. Till finansiella kostnader hör såväl räntekostnader som också garantiprovisioner, expeditionsavgifter och regleringsavgifter. Enligt ansökan utgör de finansiella kostnaderna en betydande andel av de totala kostnaderna för projekten eftersom projekten i hög grad finansieras med främmande kapital. De finansiella kostnadernas betydelse har dessutom ökat eftersom projekten är allt större och det tar längre tid att förverkliga dem.

I sitt separata bokslut och i det inhemska koncernbokslutet följer det sökande bolagen bokföringslagen, men rapporteringen till moderbolaget sker enligt IFRS-bestämmelserna för upprättande av dess koncernbokslut. I koncernrapporteringen redovisas alla finansiella kostnader som hänförs till projekten enligt principen om partiell intäktsföring, medan räntekostnaderna i det bokslut som upprättas enligt BokfL har bokförts enligt prestationsprincipen. I det separata bokslutet behandlas däremot de övriga finansiella kostnaderna från projekten dock såsom rörliga utgifter på projekten, vilket betyder att de redovisas som kostnad genom partiell intäktsföring.

Enligt sökande är IFRS-behandlingen av räntekostnaderna ett bokföringsmässigt försiktigare redovisningssätt eftersom effekten av räntekostnaderna i ett sådant tillvägagångssätt minskar det bidrag som intäktsförs på projektet i början av projektet, medan det redovisningssätt som bolaget i dag använder i sitt inhemska bokslut leder till att räntekostnaderna huvudsakligen bokförs som kostnad först i slutet av projektet, då den lyfta finansieringen och räntekostnaderna är som störst. Enligt sökande ger detta förfarande en bättre bild av vilka ekonomiska effekter projektverksamheten har på årsresultatet och därför vill sökande för det separata bokslutets del övergå till behandling av samtliga projektspecifika finansieringskostnader, också räntekostnaderna, inom ramen för den partiella intäktsföringen av projekten.

I ansökan anger man ytterligare att ordalydelsen i BokfL 5:4 § inte begränsar de kostnader som borde periodiseras mot den intäkt som redovisas vid tillämpning av intäktsföring enligt tillverkningsgrad för att projektets separata bidrag ska intäktsföras jämnt över hela den period projektet varar. Enligt det sökande bolaget bör det även vara förenligt med god bokföringssed att beakta räntekostnader och övriga (separata) finansieringskostnader som orsakas av framställningen av projektet vid fastställandet av det separata bidraget för projektet. Sökande anser att de utgifter som har uppstått vid finansieringen av projektet, till exempel ränteutgifterna, är rörliga utgifter som har orsakats av produktionen av projektet, eftersom de inte överhuvudtaget skulle uppstå om projektet inte förverkligas. Förhandlingarna om finansiering av sökandes nybyggnadsprojekt sker projektspecifikt och lånen lyfts utgående från hur projektens tillverkningsgrad utvecklas. Därmed är projektens finansieringskostnader till sin karaktär rörliga, inte fasta. Enligt sökande kan man tänka sig att principen om inkomst vid utgift som ligger bakom bokföringslagen och därmed god bokföringssed kräver minst att samtliga separata kostnader förorsakade av tillverkningen av långfristiga projekt beaktas vid fastställandet av projektets separata bidrag.

Sökande påpekar ytterligare att det faktum att de finansiella kostnaderna beaktas som projektkostnader vid fastställandet av projektets separata bidrag inte heller leder till aktivering av räntekostnaderna. Det belopp som bokförs i balansräkningen som fordran eller aktiveras räknas ut genom multiplikation av projektets totala försäljningspris med den förverkligade tillverkningsgraden. Postens storlek är inte på något sätt beroende av vilka projektets förverkligade kostnader är eller vilka kostnader som har beaktats i projektberäkningen, vilket betyder att det inte ens tankemässigt är fråga om aktivering av kostnader som omsättningstillgångar, men bokföring av den kalkylmässiga intäkten som aktiv resultatreglering.

Enligt ansökan påverkar omfattningen på de poster som behandlas som projektkostnader, det vill säga vilka poster som ska behandlas som projektkostnader vid fastställandet av det separata bidraget för projektet, i praktiken periodiseringen av de saknade kostnaderna. Detta därför att det är typiskt för det sökande bolagets projekt att tillverkningsgraden ökar snabbare än kostnaderna uppstår. Detsamma gäller räntekostnaderna eftersom det typiska är att man börjar lyfta lån först i det skede då projekten redan har nått en betydande tillverkningsgrad och uppkomsten av räntekostnader å andra tilltar mot slutet av projektet eftersom räntan löper på ett lånebelopp som hela tiden ökar. Därmed leder behandlingen av räntekostnader som en del av projektets kostnader genom partiell intäktsföring enligt sökande till en klart mera försiktig behandling i bokföringen, det vill säga uppkomst av ett jämnare bidrag med lägre tyngdpunkt i början, än vad läget är i dag vid användning av den metod som tillämpas i det finländska separata bokslutet.

2. Motiveringar till utlåtandet

2.1 Bokföringslagen och bokslutsdirektivet. Enligt BokL 5:1 § "skall räkenskapsperiodens inkomster tas upp som intäkter i resultaträkningen. Från intäkterna skall som kostnader dras av de utgifter som sannolikt inte längre medför motsvarande inkomst samt förlusterna. Övriga utgifter får aktiveras i enlighet med vad som bestäms nedan i detta kapitel.” För en prestation som en bokföringsskyldig säljer fastställs tidpunkten för när inkomsten är mogen att bokföras enligt huvudregeln utgående från överlåtelsetidpunkten, såsom stadgas i BokfL 2:3.1 §.

Ett undantag till det ovan nämnda är BokfL 5:4 §, enligt vilken”inkomsten av en prestation som kräver lång framställningstid får tas upp som intäkt på grundval av tillverkningsgraden. Det separata bidrag som hänför sig till prestationen skall härvid kunna bestämmas på ett tillförlitligt sätt. Den bokföringsskyldige skall iaktta samma grund för alla inkomster som avses här när de redovisas som intäkter.”

Bestämmelsen här ovanför gäller Finlands nationella lagstiftning, som enligt motiveringarna till lagen (regeringens proposition 173/1997 rd.) inte kan anses stå i konflikt med principen om att endast förverkligade vinster får rapporteras i bokslutsdirektivets (78/660/EEG) 31.1.c.aa artikel, såsom stadgas i BokfL 3:3.2 §. Enligt Europeiska unionens kommission är partiell intäktsföring dock tillåten endast på det villkoret att försiktighetsprincipen i bokslutsdirektivet 31.1.c. artikel tydligt följs (EU-kommissionens tolkningsmeddelande om vissa artiklar i fjärde och sjunde bokslutsdirektivet (98/C 16/04) punkt 36).

Partiell intäktsföring tillåts alltså för prestationer som kräver lång tillverkningstid, såsom en skeppsbyggnadsentreprenad, där intäkterna bokförs enligt tillverkningsgraden, det vill säga redan innan tidpunkten för överlåtelse av entreprenaden även om inkomsterna och utgifterna enligt huvudregeln i BokfL enligt prestationsprincipen skulle vara mogna för bokföring först vid tidpunkten för överlåtelse av entreprenaden. Tredje meningen i BokfL 5:4 § ålägger den bokföringsskyldiga att följa samma grund för bokföring av inkomst som intäkt för samtliga de prestationer som avses i lagrummet och som kräver lång tillverkningstid.

I 35 artikeln 4 punkten i bokslutsdirektivet stadgas följande om kapital som har lånats för tillverkning av anläggningstillgångar: Ränta på kapital som har lånats för finansiering av produktionen av anläggningstillgångar får inräknas i tillverkningskostnaderna i den mån räntan hänför sig till produktionsperioden. Om en sådan räntekostnad tas upp bland tillgångarna skall detta anges i en not.

Bestämmelserna om anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar finns för sin del i 39 artikeln 2 punkten. Enligt denna avses med anskaffningsutgiften och produktionskostnaderna samma som i 35 artikeln 2 och 3 punkterna; medlemsstaterna kan dessutom tillämpa 35 artikeln 4 punkten. Utgifter för distribution får inte inkluderas i produktionskostnaderna. Direktivet ger alltså medlemsstaterna en möjlighet att inkludera ränteutgifterna för tillverkning av omsättningstillgångar i anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar. Finland har inte infört denna option för medlemsstaterna.

2.2. Bokföringsnämndens allmänna anvisning av den 30.9.2008 om redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad. Bokföringsnämnden har den 30.9.2008 gett en allmän anvisning om redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad (härefter ”tillverkningsgradsanvisning”). Enligt kapitel 1.2 i den allmänna anvisningen gäller:

”Periodisering på grundval av överlåtelse av prestation enligt 5:1 § BokfL är den princip som i regel ska tillämpas också på intäktsföringen av inkomst från överlåtelse av prestation som kräver lång framställningstid.  Enligt denna princip tar den bokföringsskyldige upp inkomst av en prestation som kräver lång framställningstid, som intäkt (och dess anskaffningsutgift som kostnad) i bokslutet för den räkenskapsperiod under vilken prestationen har överlåtits till kunden. Den redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad (eng. Percentage of Completion Method) som avses i 5:4 § BokfL, är en alternativ redovisningsprincip för prestationer som kräver lång framställningstid. Principen får dock tillämpas bara på de villkor som nämns i 5:4 § BokfL om vilkas tolkning denna allmänna anvisning ger noggrannare direktiv. Enligt principen för redovisning av inkomst som intäkt enligt tillverkningsgrad kan en bokföringsskyldig ta upp inkomsten för en prestation som kräver lång framställningstid som intäkt (och anskaffningsutgiften som kostnad) enligt hur tillverkningsprocessen för prestationen framskrider. Genom att förfara på detta sätt fördelar sig den del av den bokföringsskyldiges omsättning och resultat som hänför sig till prestationer som kräver lång framställningstid jämnare mellan olika räkenskapsperioder än vid tillämpning av intäktsperiodisering på grundval av överlåtelse av prestationer. Detta förbättrar jämförbarheten mellan boksluten för olika räkenskapsperioder.

Oberoende av vilken av de två principerna för redovisning av intäkter som tillämpas ska stadganden i 5:14.1 § BokfL beaktas:

`Från intäkter skall dras av de utgifter och förluster som orsakas av framtida förpliktelser, om:

1)             de hänför sig till räkenskapsperioden eller en tidigare räkenskapsperiod;

2)             de skall anses vara säkra eller sannolika vid den tidpunkt då bokslutet upprättas;

3)             den inkomst som motsvarar dem inte är säker eller sannolik; och

4)             de baserar sig på lag eller den bokföringsskyldiges förpliktelse gentemot en utomstående. ´

En orealiserad förlust (negativt separat bidrag) för en förlustbringande prestation som kräver lång framställningstid ska enligt detta stadgande kostnadsföras och upptas som avsättning genast, då den vid upprättande av bokslut ska anses vara säker eller sannolik.”

Enligt 3 kapitlet i tillverkningsgradsanvisningen är de utgifter som hänförs till projektet:

”1.   Av projektet förorsakade rörliga utgifter för anskaffning och tillverkning

        Sådana utgifter är t.ex. av projektet direkt förorsakade personalutgifter, inklusive personalutgifter för den övervakande arbetsledningen och lönebiutgifter, planeringsutgifter, materialutgifter, utgifter för underleveranser, projektets försäkrings- och garantiutgifter, dröjsmålsböter samt utgifter för rättsliga krav som någon utomstående på grund av projektet ställer på tillverkaren.

2.     Den andel av fasta utgifter för anskaffning och tillverkning som kan hänföras till långtidsprojektet.

        Sådana utgifter är t.ex. hyror och planavskrivningar samt drifts- och underhållsutgifter för produktionsutrymmen, maskiner och anläggningar som används för ifrågavarande projekt, liksom administrationsutgifter för organisationen för tekniskt stöd och kvalitetskontroll samt övriga administrativa utgifter för projekttillverkningen.

       Principerna för hur fasta utgifter hänförs ska vara systematiska och konsekventa, och de ska tillämpas kontinuerligt.

Övriga fasta utgifter för den bokföringsskyldiges rörelseverksamhet räknas inte in i utgifterna för ett långtidsprojekt. Sådana utgifter är t.ex. utgifter för försäljning och marknadsföring, utgifter för allmän förvaltning samt avskrivningar som hänför sig till produktions- och övriga utrymmen samt till maskiner och anläggningar vilka inte sammanhänger med projektets tillverkning.

I kostnadsberäkningen kan det förekomma kostnader som inte upptas som utgifter i den externa bokföringen eller som i fråga om värdering eller periodisering avviker från utgifterna enligt den externa bokföringen. Dylika kostnader är t.ex. bidragstillägg i den bokföringsskyldiges interna debiteringar, avskrivningar som baserar sig på återanskaffningspriset och kalkylmässig ränta på bundet kapital. I anskaffningsutgiften för ett långtidsprojekt som avses i bokföringslagen inräknas endast realiserade utgifter som sammanhänger med långtidsprojektets anskaffning och tillverkning.”

3. Bokföringsnämndens ställningstagande

Åtminstone följande aspekter bör beaktas i den fråga som här ska granskas – kan de ränteutgifter som orsakas av projekt med lång tillverkningstid hänföras till projektet vid fastställandet av det separata bidrag som ackumuleras enligt BokfL 5:4 §:

1        finns det begränsningar till tolkningen av bestämmelsen i bokslutsdirektivet;

2        har fastställandet av det separata bidraget kopplats till fastställandet av anskaffningsutgiften enligt BokfL 4:5 §;

3        hur ser man till att bestämmelserna om anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar efterföljs i sådana situationer där tillgångar som hör till projektet har inkluderats i omsättningstillgångarna: och

4        vilket förhållande har frågeställningen till bokföringsnämndens allmänna anvisning om inkluderandet av fasta kostnader i anskaffningsutgiften för en tillgång.

3.1. Bokslutsdirektivet. Av detaljmotiveringarna till regeringspropositionen 173/1997 rd. framgår det för BokfL 5:4 § del att denna bestämmelse följer 16:2 § i bokföringslagen från år 1974. Enligt motiveringarna behandlas frågan inte i bokslutsdirektiven. Med beaktande av att metoden används allmänt i medlemsstaterna har den inte ansetts stå i strid med principen om att endast förverkligade vinster får anmälas enligt 31.1.c.aa) artikeln i det fjärde direktivet.

Utgående från det ovan nämnda konstaterar nämnden att bokslutsdirektiven inte ställer några särskilda specialvillkor för tolkningen av den aktuella lagparagrafen.

3.2 Begreppen separat bidrag och anskaffningsutgift. Enligt BokfL 5:4 § förutsätter intäktsföring av inkomst enligt tillverkningsgraden att det separata bidraget från prestationen på ett tillförlitligt sätt ska kunna förutses.

Bokföringslagen definierar inte beräkningsgrunderna för separat bidrag. Nämnden konstaterar att avsikten med beräkningen av det separata bidraget är att fastställa det bidrag som den bokföringsskyldiga får från en prestation som kräver lång tillverkningstid. Nämnden uppfattar det så att bidraget räknas ut genom att man från försäljningsinkomsterna avdrar utgifterna för tillverkningen. I den situation som avses i ansökan är inkomstkomponenten i denna uträkning problemfri, däremot gäller frågan vilka utgifter som ska beaktas i en sådan beräkning som fastställer detta separata bidrag.

3.2.1. Förhållandet mellan utgifter som ska beaktas vid intäktsföring enligt tillverkningsgrad och den anskaffningsutgift som avses i BokfL. Nämnden konstaterar att termen ”anskaffningsutgift” har definierats i BokfL 4:5 §. Enligt 1 momentet i lagrummet avses med anskaffningsutgift de rörliga utgifterna för anskaffning och tillverkning av en tillgång. Andra momentet i paragrafen stadgar att om beloppet av de fasta utgifter som sammanhänger med anskaffningen och tillverkningen av en tillgång är väsentligt jämfört med den anskaffningsutgift som avses i 1 momentet, får också deras andel räknas in i anskaffningsutgiften.  I paragrafens 3 moment finns en specialbestämmelse, som gäller tillgångar som ingår i bestående aktiva: om beloppet av tillverkningstidens ränteutgifter för ett lån som kan hänföras till tillverkningen av en tillgång som hör till bestående aktiva, sammanräknat med de fasta utgifter som avses i 2 mom. är väsentligt jämfört med den anskaffningsutgift som avses i 1 mom., får också dessa ränteutgifter, utöver den andel som avses i 2 mom., räknas in i anskaffningsutgiften.

Nämnden konstaterar ytterligare att den av myndigheterna definierade termen ”anskaffningsutgift” som hänvisas till här ovanför uttryckligen lämpar sig för sådana tillgångar som aktiveras i balansräkningen – som bestående eller rörliga aktiva. Man bör beakta att termen ”anskaffningsutgift” parallellt med den beskrivna myndighetsdefinitionen även används i en mera allmän betydelse.

Fastställandet av utgiftskomponenten i det separata bidrag som avses i BokfL 5:4 § har varken i BokfL eller förarbetet till denna kopplats till begreppet anskaffningsutgift, såsom definierat i BokfL 4:5 §. Nämnden konstaterar ytterligare att utgångspunkten för intäktsföring enligt tillverkningsgrad är en annan än vid intäktsföring enligt huvudregeln, där anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar som ägs vid tidpunkten för bokslutet aktiveras. I intäktsföringen enligt tillverkningsgrad redovisas inkomsten som intäkt enligt tillverkningsgraden och på motsvarande sätt utgifterna för anskaffningen som kostnad. Därmed aktiveras utgifterna inte i balansräkningen. Tack vare denna grundläggande skillnad är det möjligt att inte nödvändigtvis tillämpa bestämmelserna om anskaffningsutgift i BokfL 4:5 § vid fastställandet av utgiftskomponenten för det separata bidraget och därmed inte heller den allmänna anvisningen om hur fasta utgifter kan räknas in i anskaffningsutgiften för en tillgång (31.1.2006).

För att det separata bidraget ska beräknas så korrekt som möjligt och med beaktande av kravet på en rättvisande bild som hänvisas till här ovanför samt försiktighetsprincipen (BokfL 3:3.1 § 3 punkten) är det enligt nämnden skäl att vid fastställandet av utgiftskomponenten i det separata bidraget beakta alla sådana utgifter som ska hänföras till den aktuella prestationen med lång tillverkningstid. Kännetecknande är att dessa utgifter inte skulle uppstå om prestationen inte produceras. Förfarandet är även förenligt med IFRS-standarderna. Till sådana utgifter hör därmed till exempel ränteutgifter och övriga finansieringsutgifter som har lyfts för tillverkning av en dylik prestation på främmande kapital villkor och som separat kan hänföras till den aktuella prestationen. Beaktas bör att utgifterna för anskaffning av ett långfristigt projekt endast inkluderar förverkligade utgifter för anskaffning och tillverkning av det långfristiga projektet. Därmed kan kalkylmässiga debiteringar inte inkluderas i utgifterna för anskaffningen.

Bokföringsnämnden konstaterar att sökande som motivering för det beskrivna förfarandet har angett att hanteringen av ränteutgifterna i den partiella intäktsföringen såsom projektkostnader leder till en klart mera försiktig bokföringsbehandling; bidraget intäktsförs jämnare och med lägre koncentration på den första tiden än i det nuvarande förfarandet.

Bokföringsnämnden betonar försiktighetsprincipen. Om inkluderandet av de finansieringsutgifter som har lyfts för finansiering av projektet och som allokeras till det separata bidraget i utgiftskomponenten medför att bidraget i något skede av projektet intäktsförs tidigare, står förfarandet i detta fall enligt nämndens uppfattning i strid med försiktighetsprincipen och därmed också i strid med god bokföringssed. Den bokföringsskyldiga ska därför sörja för att förfarandet inte i någon situation leder till att bidraget intäktsförs i förtid. Nämnden konstaterar också att de kalkylmässiga finansieringsutgifterna inte uppfyller kriteriet för sådan finansiering som har skaffats och allokeras separat som har beskrivits här ovanför.

3.3. Förhållandet mellan prestation intäktsförd enligt tillverkningsgrad och projektutgifter som ingår i omsättningstillgångarna. För sådana projekt där man inte ännu har övergått till intäktsföring enligt tillverkningsgrad – till exempel på grund av att projektet endast har inletts – ska man se till att bestämmelserna om anskaffningsutgiften i BokfL 4:5 § följs.  Om utgifter som har förorsakats av projektet i detta skede har aktiverats under omsättningstillgångar i balansräkningen ska man sörja för att anskaffningsutgiften för dessa tillgångar inte innehåller några ränteutgifter. I praktiken betyder detta krav att de bokföringsskyldiga som tillämpar intäktsföring enligt tillverkningsgrad ska kunna hålla isär ränteutgifter av den aktuella typen och övriga finansieringsutgifter från övriga utgifter för anskaffning av tillgången.

Först då man övergått till tillämpning av intäktsföring av inkomster enligt tillverkningsgrad enligt BokfL 5:4 § kan de separata ränteutgifterna från projektet beaktas vid beräkningen av det separata bidraget.

3.4. Noter. Enligt kravet på en rättvisande bild i BokfL 3:2.1 § ska bokslutet och verksamhetsberättelsen ge riktiga och tillräckliga uppgifter om resultatet av den bokföringsskyldiges verksamhet och om dennes ekonomiska ställning. De tilläggsupplysningar som behövs för detta skall lämnas i noterna. Nämndens uppfattning är att övergången till det beskrivna redovisningsförfarandet är en så väsentlig ändring att en sådan not som avses i det sistnämnda lagrummet ska ges.

4.  Bokföringsnämndens utlåtande

Då den bokföringsskyldiga tillämpar redovisning av inkomster utgående från tillverkningsgraden enligt BokfL 5:4 § är det förenligt med god bokföringssed att som kostnader vid fastställandet av det separata bidraget för en prestation med lång tillverkningstid beakta ränteutgifterna för sådan finansiering som har lyfts separat för prestationen och som hänför sig direkt till denna. Dessa bokförs såsom övriga kostnader som hänförs till prestationen utgående från tillverkningsgraden. En förutsättning är dock att förfarandet inte resulterar i tidigare intäktsföring av bidraget än vid ett förfarande där finansieringsutgifter inte beaktas vid fastställandet av det separata bidraget. Metoden är frivilligt för den bokföringsskyldiga. Om den bokföringsskyldiga övergår till det beskrivna förfarandet ska detta tillämpas konsekvent på all liknande affärsverksamhet samt samma förfarande även tillämpas under senare räkenskapsperioder.

För tryggandet av en sådan rättvisande bild som avses i BokfL 3:2.1 § ska den bokföringsskyldiga som not uppta effekterna av förändringen i bokföringsmetod på räkenskapsperiodens resultat och balansposition. I det första bokslutet efter övergången och bokslut som följer på detta ska dessutom som not för prestationer som kräver lång tillverkningstid upptas en redogörelse för hur ränte- och finansieringsutgifterna för dessa har behandlats.

Det förfarande som har beskrivits här ovanför bör inte tillämpas på någon annan metod än förfarandet enligt BokfL 5:4 §.