Om separat värdering av tillgångar och om väsentlighetsprincipen vid nedskrivning etc.

1. Ansökan

Sökanden (--) bad den 27 oktober 2003 i egenskap av delägare i en livränteanstalt (nedan också anstalten) bokföringsnämnden om ett utlåtande på följande faktorer:

1) Förutsätter principen om separat värdering att de aktier i Nokia Oyj som anstalten har i sin ägo värderas som en egen post eller kan man, såsom det sägs i anstaltens bokslut, värdera placeringstillgångarna som en helhet?
2) Om aktien inte har noterats på bokslutsdagen (31.12) på den inhemska börsen, men nog på en utländsk, bör sist nämnda utnyttjas vid värderingen av aktien? Hur beaktas härvid valutakursskillnaden?
3) Förutsätter försiktighetsprincipen att en bedömning av hur varaktig en uppskrivning är grundas på den lägsta notering som aktien i fråga hade på bokslutsdagen (31.12)?
4) Nokia Oyj:s akties lägsta notering 28.12.2001 och 31.12.2001 var 28,25 euro (dvs. 24,40 $). Den lägsta noteringen 2.1.2002 igen var 27,53 euro, som enligt sökanden återspeglar den lägsta noteringen på börsen i New York 31.12.2001; därför uppgick det verkliga värdet på den aktiepost som anstalten ägde, inte korrigerad med försäljningsutgifterna, enligt sökanden till 13.038.000 euro, dvs. den var 10,35 % lägre än postens bokföringsvärde. - Skall denna övervärdering i bokföringen anses betydande i förhållande till aktiepostens verkliga värde eller till samtliga placeringstillgångars verkliga värde?
5) Det verkliga värdet på de B-aktier i Pohjola Oy som anstalten äger underskred deras bokföringsvärde i bokslutet. Enligt sökanden berodde sänkningen av det verkliga värdet på att bolaget delade ut en stor del av sina medel som extra dividend. - Borde minskningen av värdet, som enligt sökanden uppgår till 5.355.954,86 euro, med stöd av 5:13 § bokföringslagen ha tagits upp så att det hade påverkat resultatet?
6) Det verkliga värdet på de aktier i Elisa Communications Abp som anstalten äger underskred deras bokföringsvärde i bokslutet. Enligt sökanden berodde sänkningen av det verkliga värdet på bolagets felinvesteringar. - Borde minskningen av värdet, som enligt sökanden uppgår till 108.402,21 euro med stöd av 5:13 § bokföringslagen ha tagits upp så att det hade påverkat resultatet?
7) Hur borde nedskrivningen av värdet på de B-aktier som anstalten äger i Pohjola Oyj ha gjorts i bokslutet för räkenskapsåret 2002 för att det skulle motsvara aktiernas verkliga värde 31.12.2002? - Enligt sökanden är det betydelsefullt i ärendet att avsikten var att aktierna skulle säljas till ett pris som motsvarade börskursen 31.12.2002; senare, 30.3 - 30.6.2004, har nämligen 148.000 aktier sålts till denna kursnivå.
8) Borde en nedskrivning av anstaltens aktier i Sampo Oyj också ha gjort i anstaltens bokslut över räkenskapsåret 2002 för konsekvensens skull? - Sampo Oyj delade i likhet med Pohjola Oy ut sina tillgångar i form av en extra dividend.

2. Motiveringarna till utlåtandet

2.1 Tillämpningen av bokföringslagen och bokföringsnämndens behörighet

Ansökan gäller en livränteanstalt, om vars bokföringsskyldighet det inte finns några särskilda bestämmelser. Anstaltens verksamhet grundar sig på dess egna stadgar, som stadfästes av Kejserliga Senaten för Finland år 1905. Den bokföringsskyldighet som avses i 1:1 § i bokföringslagen (1336/1997, nedan också BFL) gäller alla affärs- och yrkesutövare oberoende av deras juridiska form.

Bokföringsnämnden har i sitt utlåtande 1668/2001 ansett att en anstalts bokföringsskyldighet grundar sig på dess stadgar, där det bestäms att bokslut skall upprättas och där anstalten åläggs att årligen lämna in en utredning av sina konton till myndigheten. Med beaktande också av att det inte kan anses att anstalten skall omfattas av den undantagsbestämmelse som avses i 1:1.2 § BFL, ser nämnden inget hinder för att behandla begäran om utlåtande på grundvalen av bokföringslagen.

Enligt en utredning som bokföringsnämnden fick i samband med beredningen av utlåtande 1668/2001 ankommer tillsynen över anstaltens bokföring inte på Finansinspektionen eller Försäkringsinspektionen. Bokföringsnämnden anser att den därmed inte heller har ett sådant hinder som avses i 8:2.3 § BFL för att avge ett utlåtande i ärendet. Även om sökanden i egenskap av delägare i anstalten inte är en sådan bokföringsskyldig som avses i 8:2.1 § BFL, anser bokföringsnämnden det motiverat att ge ett utlåtande i ärendet för handledning i god bokföringssed.

2.2 Separat värdering av tillgångar

Till de principer som räknas upp i 3:3.1 § bokföringslagen, vilka skall följas när bokslut upprättas, hör att varje tillgång och annan post som tas upp bland posterna i balansräkningen skall värderas för sig (punkt 6). Bestämmelsen grundar sig på artikel 31.1 e i Europeiska unionens redovisningsdirektiv (78/660/EEG): "de tillgångsposter som hör till aktiva och passiva skall värderas för sig". I motiveringarna till lagen (regeringens proposition 173/1997, s. 16) konstateras särskilt att finansiella tillgångar värderas per nyttighet, varvid uppskrivningen av en enskild nyttighet inte kan kompensera nedskrivningen av en annan.

Europeiska unionens kommissions ställningstagande (XV/6010/99 EN) betonar att artikeln om värdering för sig inte bör tolkas oskäligt strikt. Värdering för sig skall emellertid iakttas alltid när det är möjligt. Å andra sidan ger ställningstagandet ingen ledning i en sådan situation där det i praktiken är omöjligt att värdera posterna för sig.

Bokföringsnämnden har i sitt tidigare utlåtande 1603/2000 konstaterat att värdering för sig innebär bl.a. att värdering av fordringar per s.k. kreditportfölj inte uppfyller de allmänna bokföringsprinciperna med beaktande av principen om värdering för sig.

Även om nämndens ställningstagande i 1603/2000 gällde lånefordringar, som hörde till rörliga aktiva i ifrågavarande bokföringsskyldigs balansräkning, sträcker sig principen om värdering för sig i lika hög grad till bestående aktiva. Således är det i det ärende som avses i ansökan inte av betydelse vilkendera av dessa grupper anstaltens placeringstillgångar hör till. På motsvarande sätt definieras med stöd av standarden IAS 36 behovet av eventuella nedskrivningsnoteringar per nyttighet. Av principen om värdering för sig följer således att värdepapper som hör till placeringstillgångarna inte kan värderas som en helhet.

Med stöd av 3:3.1 § bokföringslagen är principen att varje balanspost och post som skall tas upp i en balanspost skall värderas för sig. Principen innehåller bl.a. det att nedskrivningen av en nyttighet inte kan lämnas obeaktad på grundval av att en annan nyttighets värde har uppskrivits. När nyttigheter har skaffats som omsättningstillgångar eller som placeringar bland bestående aktiva i flera anskaffningsposter, behöver ett avdrag på grund av nedskrivning dock inte göras endast för att anskaffningsutgiften för nyttigheter som hör till en anskaffningspost underskrider priset för ifrågavarande nyttigheter vid bokslutstidpunkten, om nyttigheternas genomsnittspris trots detta är minst lika högt som det sannolika anskaffningspriset och försäljningspriset vid bokslutstidpunkten. Genomsnittspriset fastställs i enlighet med 4:5.4 § BFL viktat med anskaffningsmängderna. Detta kan med stöd av 4:5.5 § BFL också tillämpas på sådana värdepapper av samma slag, vilka hör till andra poster än omsättningstillgångarna i balansräkningens aktiva.

2.3 Bokslutsdagens börskurs som jämförelsegrund

Balansräkningen i ett bokslut skall ge en bild av den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning på bokslutsdagen (BFL 3:1.1 § 2 punkten). Därmed skall de tillgångar och ansvar som ingår i balansräkningen så långt möjligt grunda sig på den situation som rådde på bokslutsdagen.

Bokföringsnämnden har i sin allmänna anvisning av den 2 april 1991 om fastställandet av en personalfonds värde anfört bl.a. om offentligt noterade aktier att de " - - värderas till marknadspriset under värderingsdagen, ifall detta inte är snedvridet till följd av exceptionella faktorer. Som marknadspris anses det lägsta inköpspriset till vilket offentlig handel med värdepapper har idkats under värderingsdagen eller, ifall ingen handelskurs finns att tillgå för värderingsdagen, den senast noterade inköpskursen för värdepappret. Från det värde som erhållits på detta sätt minskas de sannolika separata kostnader som handeln medför.

Nämnden har senare i sitt utlåtande 1660/2001 (punkt 2.4, kursiveringen gäller denna text) konstaterat om uppskrivning enligt 5:17 § bokföringslagen, att "det centrala kriteriet för uppskrivning är föremålets sannolika överlåtelsepris. -- Som sannolikt överlåtelsepris för aktier som är föremål för kontinuerlig handel kan enligt utlåtandet anses "inköpskursen på bokslutsdagen."

På motsvarande sätt ställs i IAS-standarderna inköpskursen som främsta grund. IAS 32 (punkt 81, andra och tredje meningen) och IAS 39 (punkt 99 andra och tredje meningen) säger att marknadspriset för en tillgångspost som innehas vanligtvis utgörs av inköpskursen vid granskningstidpunkten. När inköpskurserna för granskningstidpunkten inte finns tillgängliga, kan det senaste handelspriset visa det verkliga värdet vid granskningstidpunkten förutsatt att inga betydande ändringar har skett i de ekonomiska förhållandena mellan handelsdagen och bokslutsdagen.

Bokföringsnämnden anser det ändamålsenligt att i första hand stödja sig på inköpskursen när man bedömer om det finns ett behov av sådana ned- och uppskrivningar som avses i 5:13 och 5:17 § BFL. Konstaterandet av skillnaden mellan balansvärdet och det ovan avsedda lägsta inköpspriset är dock uttryckligen först en utgångspunkt: Innan en ned- eller uppskrivning görs, skall den uppfylla förutsättningarna enligt nämnda lagrum.

Bokföringsnämnden anser också att vid beskrivningen av den ekonomiska ställningen på bokslutsdagen skall betydelse inte ges det, om det är fråga om prisbildning på en inhemsk eller utländsk börs. En eventuell valutakursskillnad beaktas på det sätt som bestäms i 5:3 § BFL. En utländsk börshandel skall dock motsvara den finländska offentliga handeln vad gäller utbud och efterfrågan för att noteringar som bildas på den skall kunna anses vara av betydelse vid fastställandet av värdet.

2.4 Nedskrivning och väsentlighet

I 5:13 § bokföringslagen förutsätts att den bokföringsskyldige kostnadsför nedskrivningen av en tillgång eller investering som hör till bestående aktiva i resultaträkningen, om den sannolika framtida inkomsten från den varaktigt är mindre än den ännu oavskrivna anskaffningsutgiften. Redovisningsdirektivet står också som grund för denna bestämmelse: med stöd av artikel 35.1 c bb skall en post som hör till bestående aktiva " - - avskrivas så att den värderas till det lägsta värdet för den på bokslutsdagen, om det kan förväntas att dess värde har sjunkit varaktigt".

I bokföringsnämndens allmänna anvisning av den 27 september 1999 om avskrivningar enligt plan konstateras följande om inkomstförväntningarna på aktier som hör till bestående aktiva (kap. 6, tredje stycket): "Kännetecknande för anläggningstillgångsaktier är att eftersom de utgör en del av den bokföringsskyldiges samtliga anläggningstillgångar saknar de ofta ett självständigt utredbart (avkastnings)värde. De inkomstförväntningar som är förknippade med dem ingår i värdet av hela anläggningstillgångsinvesteringen eller av hela företaget. Inkomstförväntningarna i fråga om övriga aktier som hör till investeringarna motsvaras i allmänhet bäst av det sannolika överlåtelsepriset."

I 5:13 § bokföringslagen och ovan nämnda artikel 35.1 c bb i redovisningsdirektivet förutsätts inte uttryckligen att nedskrivningen skall vara väsentlig; det räcker att den bedöms som bestående. Den allmänna anvisningen om avskrivningar enligt plan tangerar inte heller denna fråga. Till god bokföringssed hör dock också väsentlighetsprincipen. Bokföringsnämnden har i sitt utlåtande 1505/1997 bedömt betydelsen av denna princip när det gäller att ge riktiga och tillräckliga uppgifter, vilket förutsätts i gällande 3:1 § BFL. I det fallet utgjorde den tillgångspost som avsågs i begäran om utlåtande till sitt värde mindre än 0,01 % av balansomslutningen, varför frågan om var i balansräkningen tillgångsposten borde tas upp inte ansågs väsentlig med tanke på givandet av riktiga och tillräckliga uppgifter. I utlåtande 1660/2001 om förutsättningarna för uppskrivning konstateras igen att "- - om en värdeskillnad kommer att bli väsentlig bör - - bedömas enligt de allmänna principer som gäller i fråga om väsentlighet" (punkt 2.4, sjätte stycket i motiveringarna).

I sitt tidigare utlåtande 1660/2001, som gällde förutsättningar för uppskrivning, har bokföringsnämnden konstaterat att "när det är fråga om nyttigheter som är utsatta för kraftiga och snabba kurssvängningar, såsom aktier som är föremål för kontinuerlig handel, framhävs betydelsen av försiktighet vid bedömningen av varaktigheten." (punkt 2.4, sjunde stycket i motiveringarna). Om värdepappren i fråga emellertid är avsedda för långvarigt ägande, bör enligt bokföringsnämndens uppfattning vid värderingen av dem betydelse inte ges det att börskursen under bokslutsdagen obetydligt avviker från den genomsnittliga kursnivå som råder när bokslutet upprättas.

Å andra sidan eftersom det är frågan om en aktie som är föremål för offentlig handel, beskrivs dess gängse värde, vilket anförs ovan i punkt 2.3, enligt bokföringsnämndens uppfattning bäst av marknadspriset. Väsentligheten bedöms i förhållande till ändringen av marknadspriset, inte utgående från andra faktorer. Sekundärt är härvid t.ex. värdeändringar i de tillgångsposter som ägs av det bolag som har omsatt ifrågavarande aktie eller de nettoinkomstflöden som detta bolag förväntar sig. Dylika faktorer återspeglas i aktiens marknadspris vid tillfället i fråga.

Ståndpunkten går i samma riktning som i IAS-regelverket:
* IAS 32 (punkt 81, första meningen): När handel med finansiella instrument idkas på en fungerande och likvid marknad, visas dess verkliga värde bäst av vederbörande noterade marknadspris.
* IAS 39 (punkt 99, första meningen): Det att offentliga prisnoteringar finns på en fungerande marknad är i allmänhet det bästa beviset på det verkliga värdet.

Väsentligheten är i sista hand en fråga om bevis från fall till fall. Bokföringsnämnden ger inga utlåtanden på frågor som gäller bevis i ett enskilt fall. När man ännu beaktar att som grund för en nedskrivning alltid ligger en helhetsbedömning av situationen, anser bokföringsnämnden det inte ändamålsenligt att i efterskott bedöma de enskilda fall som avses i ansökan. För styrning av framtida bokföringspraxis upprepar nämnden dock sitt uttalande från det tidigare utlåtandet 1660/2001 att värdeskillnadens väsentlighet bör bedömas enligt allmänna principer om väsentlighet. I det fall att kursnivån av något särskilt skäl har ändrats väsentligt efter bokslutsdagen men innan bokslutet upprättades, bör information om ändringen och det särskilda skäl som ligger till grund för den ges i verksamhetsberättelsen eller som en not till bokslutet för att den riktiga och tillräckliga bild som avses i 3:2.1 § BFL skall säkerställas.

3. Bokföringsnämndens utlåtande

3.1 (Svar på fråga 1) Av principen om värdering för sig följer att värdepapper som hör till placeringstillgångarna inte kan värderas som en helhet. När värdepapper av vissa slag har skaffats i flera poster, behöver en minskning till följd av nedskrivningen dock inte göras enbart av den orsaken att anskaffningsutgiften för värdepapper som hör till en anskaffningspost underskrider priset på ifrågavarande värdepapper vid bokslutstidpunkten, om det genomsnittspris som har viktats med värdepapprens anskaffningsmängder dock är minst lika högt som det sannolika anskaffningspriset och försäljningspriset vid bokslutstidpunkten.

3.2 (svar på fråga 2) För att balansräkningen skall beskriva den bokföringsskyldiges ekonomiska ställning på bokslutsdagen, bör värderingen av de tillgångar och ansvar som skall införas i balansräkningen så långt möjligt grundas på den situation som rådde på bokslutsdagen. På grund av detta bör vid beskrivningen av den ekonomiska ställningen på bokslutsdagen betydelse inte ges det om det är fråga om prisbildning på en inhemsk eller en utländsk börs. Om ingen notering finns på den inhemska börsen för aktien eller ett annat värdepapper på bokslutsdagen, men nog på en utländsk börs, är det förenligt med god bokföringssed att utnyttja sist nämnda vid värderingen av ifrågavarande värdepapper. Den eventuella valutakursskillnaden tas härvid i beaktande på det sätt som bestäms i 5:3 § BFL. Den utländska börshandeln skall dock motsvara finländsk offentlig handel vad gäller utbud och efterfrågan för att noteringar som bildats vid den skall kunna anses betydelsefulla vid fastställandet av värdet.

3.3 (Svar på fråga 3) När den varaktighet som förutsätts för den uppskrivning som avses i 5:17 § BFL bedöms skall vid bedömningen som jämförelsegrund utnyttjas marknadspriset på bokslutsdagen, om detta inte är snedvridet till följd av exceptionella faktorer. Förenligt med försiktighetsprincipen, som hör till god bokföringssed, är att som marknadspris anse värdepapprets senaste inköpskurs vid offentlig handel, eller om inköpskurserna inte är tillgängliga, det senaste handelspriset förutsatt att det i de ekonomiska förhållandena inte har skett betydande ändringar mellan handelsdagen och bokslutsdagen. Från det värde som erhållits på detta sätt minskas de sannolika separata kostnader som handeln orsakar.

3.4 (Svar på frågorna 4 - 8) I sista hand är väsentligheten en fråga om bevisning i det enskilda fallet. Bokföringsnämnden ger inga utlåtanden om frågor som gäller bevis i ett enskilt fall. När man ännu beaktar att som grund för en nedskrivning alltid finns en totalbedömning av situationen i fråga, anser bokföringsnämnden det inte ändamålsenligt att i efterskott bedöma de enskilda fall som avses i ansökan. Å andra sidan anser nämnden att för handledning i god bokföringssed är det nödvändigt att den uttalar sig allmänt i frågan enligt följande:

Börskursen beskriver bäst det verkliga värdet på en aktie som är föremål för offentlig handel. Väsentligheten bedöms i förhållande till en ändring i marknadspriset, inte utgående från andra omständigheter. Sekundärt är härvid t.ex. värdeändringar i de tillgångsposter som ägs av det bolag som har omsatt ifrågavarande aktie eller de nettoinkomstflöden som det förväntar sig. Väsentligheten i en eventuell värdeskillnad bör igen värderas i enlighet med de allmänna principer som gäller väsentlighet.

På värdepappersmarknaden kan en akties kurs ändras betydligt t.o.m. snabbt. Ifall värdepappren är avsedda för långvarigt ägande, bör vid värderingen av dem inte ges betydelse åt det att börskursen på bokslutsdagen obetydligt avviker från den genomsnittliga kursnivå som råder när bokslutet upprättas. Om kursnivån av ett särskilt skäl har ändrats väsentligt efter bokslutsdagen, men innan bokslutet upprättas, bör information om ändringen och det särskilda skäl som ligger till grund för den ges i verksamhetsberättelsen eller som not till bokslutet för säkerställande av en riktig och tillräcklig bild.