Om en privatpersons bokföringsskyldighet

1. Ansökan

Sökanden (---) är en privatperson som har ett heltidsarbete och som i sin privata bostad årligen målar 5-10 tavlor som hobbyverksamhet. Sökanden höll sin första försäljningsutställning vid slutet av år 2002, och sålde då fyra tavlor till ett styckepris av i medeltal 120 euro. När inramningskostnaderna dras av från denna summa, blir intäkten ca 100 euro per tavla. Sökanden bedömer att han i fortsättningen kommer att sälja 5-10 tavlor per år.

Sökanden anser sig inte ha särskilda yrkeskunskaper i tavelmålning utan betonar att den endast är en hobby för honom. Verksamheten har inte varit kontinuerlig, eftersom det har förekommit år då inte en enda tavla har målats eller sålts. Han har inte heller haft något fast verksamhetsställe för sin målning på så sätt att det skulle finnas ett särskilt ateljérum. Försäljningsutställningen hade hållits på annan plats än i sökandens bostad.

Sökanden ber om bokföringsnämndens utlåtande på, om verksamhet av den beskrivna omfattningen kan anses som sådant drivande av rörelse eller sådan yrkesutövning av vilken följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.

2. Motiveringarna till utlåtandet

2.1 Bokföringsskyldighet. Med stöd av 1:1.1 § bokföringslagen (1336/1997, nedan BFL) är var och en som driver rörelse eller utövar yrke skyldig att föra bok över denna verksamhet. I motiveringarna till lagen (regeringens proposition 173/1997 rd, s. 8) betonas att bokföringsskyldigheten i regel skall fastställas på basis av verksamhetens karaktär, utövandet av affärsverksamhet, och inte enligt t.ex. vilken juridisk form den bokföringsskyldige har.

2.2 Bokföringsnämndens tidigare utlåtanden. I bokföringsnämndens utlåtande 7/1974 ansågs biografverksamhet vara rörelse. Ingen utomstående personal var anställd vid biografen och dess årliga försäljning uppgick till ca 23 000 mk.

I utlåtandet 996/1988 ansågs fordonsförsäljning och förmedling av färdigmat, som en person idkade, vara affärsverksamhet. Verksamheten hade inga utomstående anställda och ingen särskild rörelse eller kontor utan den sköttes hemifrån. Lagrets värde uppgick till ca 40 000 - 100 000 mk och omsättningen för åtta månader till 200 000 mk. Erhållandet av förtjänst baserade sig till väsentlig del på förvärv och försäljning av omsättningstillgångar, produktionsfaktorerna medförde en risk och den personliga yrkesskickligheten var inte av avgörande betydelse med tanke på förtjänsten.

Enligt utlåtandet 1275/1994 är affärsverksamhet produktions- eller serviceverksamhet som sker i förtjänstsyfte och är avsedd att vara kontinuerlig, och där den enhet som idkar affärsverksamhet verkar omgiven av produktionsfaktors-, prestations- och finansieringsmarknaderna. Förtjänsten av en rörelse flyter i sista hand in i form av vinst eller överskott, och med den sammanhänger också i väsentlig grad en risk. Yrkesverksamhet skiljer sig från rörelse främst i det att den organisation som används i den förra är snävare och produktionsfaktorernas andel liten. Huruvida det är fråga om rörelse eller yrkesverksamhet måste avgöras särskilt i varje enskilt fall utgående från verksamhetens individuella drag. Till exempel minuthandel är i allmänhet rörelse.

I utlåtandet BFN 1630/2000 var en privatperson inte bokföringsskyldig för den handel med värdepapper och värdeandelar han bedrev. Som mest uppgick den årliga försäljningen av värdepapper till över 6 000 000 mk, och försäljnings- och inköpstransaktionerna översteg 90 per år. Bokföringsnämnden ansåg att det om kännetecknen på en rörelse uppfylls eller inte måste bedömas som en helhet i varje fall. I detta fall förutsatte verksamheten inte förvärv av produktionsfaktorer och därmed förorsakade dessa inga risker. Personen hade inga verksamhetslokaler, ingen firma och ingen verklig kundkrets. Verksamheten riktade sig inte utåt och således saknade den de typiska yttre kännetecknen på rörelse. Strävan efter vinst, kontinuerlig verksamhet, det kapital som är bundet vid verksamheten och antalet handelstransaktioner visade aktivitet men gjorde inte att verksamheten kunde räknas som en rörelse.

I utlåtandet BFN 1663/2001 ansågs en privatperson driva en rörelse när han under flera år hade köpt bilar hos en bilaffär och sålt dem vidare i förtjänstsyfte. Försäljningsmängderna uppgick till i medeltal 1-2 bilar per månad. Personen hade aktivt försökt få en kundkrets genom tidningsannonser samt letat efter och förmedlat fordon till kunder enligt deras önskemål. Bokföringsnämnden ansåg att med verksamheten sammanhängde en klar ekonomisk risk.

2.3 Bokföringsnämndens utlåtande. Varken bokföringslagen eller dess förarbete definierar klart innehållet i begreppen driva rörelse och utöva yrke. Det yttrande som finns i motiveringarna till BFL 1:1 § enligt vilket den bokföringsskyldiges juridiska form inte inverkar på detta antyder dock att bokföringsskyldigheten inte skall tolkas utgående från formella kriterier. Bokföringsnämnden har i sina utlåtanden betonat att huruvida kännetecknen för rörelse och yrke uppfylls eller inte skall bedömas som en helhet i vart och ett fall utgående från verksamhetens individuella drag. Allmänt taget kan det sägas att jämfört med rörelse är den ekonomiska risken i ett yrke i allmänhet mindre och å andra sidan accentueras den personliga yrkeskickligheten i högre grad hos den som utövar ett yrke.

Det om personen i fråga själv anser att hans eller hennes verksamhet är yrkesmässig eller enbart en hobby har ingen särskild betydelse. Både rörelse och yrke kan idkas också vid sidan av ett heltidsarbete, och den tid som faktiskt har använts för detta kan i allmänhet inte anses ha särskilt stor vikt vid bedömningen av helheten.

Konstnärligt målande är i typiska fall en verksamhet där gränsdragningen i första hand måste göras mellan yrke och hobby. I denna verksamhet har målarens personliga yrkesskicklighet en avgörande ställning. Samtidigt är den ekonomiska risken liten, eftersom tillverkningskostnaderna för ett verk i allmänhet är små jämfört med försäljningspriset. Försäljningsutställningar är ett bevis på att verksamheten riktas utåt, men räcker å andra sidan i sig inte till för att göra verksamheten yrkesmässig. En viss volym skall också förutsättas av försäljningen, och den fastställs utgående från antalet sålda tavlor och styckepriset i medeltal. Om båda blir obetydliga, kan verksamheten i allmänhet inte anses yrkesmässig.

Bokföringsnämnden anser att den tavelförsäljningsverksamhet som beskrivs i ansökan, i den anförda omfattningen, inte kan anses som sådant drivande av rörelse eller utövande av yrke som avses i BFL 1:1 §. Sökanden är följaktligen inte bokföringsskyldig.

3. Bokföringsnämndens utlåtande

Den tavelförsäljningsverksamhet som beskrivs i ansökan, i den anförda omfattningen, kan inte anses som sådant drivande av rörelse eller utövande av yrke som avses i BFL 1:1 §. Sökanden är följaktligen inte bokföringsskyldig.