Om en privatpersons skyldighet att föra bok över sin verksamhet med köp och försäljning av mynt

1. Ansökan om utlåtande 

Sökande är en åklagarmyndighet ( - - - ) som den 1.2.2007 har bett om utlåtande gällande en privatpersons skyldighet att föra bok över sin verksamhet med köp och försäljning av mynt. 

Enligt ansökan om utlåtande har det gällt några tiotal inköp och försäljningar månatligen. Enligt undersökningen har försäljningsinkomsterna för verksamheten varit följande:* år 2003: 21 548,27 euro;* år 2004:  8 499,63 euro;* år 2005:  7 979,60 euro; och* år 2006:  6 546,66 euro. 

Personen har själv meddelat att inkomsterna från försäljningen under den nämnda tidsperioden har varit cirka 13 000 euro.

I undersökningen har det framkommit att personen i fråga huvudsakligen har sålt samlarmynt via ett företag som upprätthåller auktionsverksamhet på Internet. Personen har dessutom en webbplats, som har använts för några affärer. De mynt som personen har sålt har köpts i utlandet, huvudsakligen via två försäljare.

För försäljningarna har man använt ett bankkonto, som personen i fråga enligt egen utsago använder för uppföljning av sin försäljning.

Vid förhör har personen meddelat att han anser handeln med samlingsmynt vara hobbyverksamhet och placeringsverksamhet; enligt personens egen uppskattning äger han mynt för cirka 15 000 euro. Täckningen på försäljningarna har varit 5 – 100 %.

   2. Motiveringar till utlåtandet

2.1. Lagstiftning och förarbeten

Enligt 1:1 § i bokföringslagen (1336/1997) är var och en som driver rörelse eller utövar yrke skyldig att föra bok över denna verksamhet. I förarbetet till lagen (regeringens proposition 173/1997 rp s. 8) konstaterar man att "– – skall bokföringsskyldighet i regel fastställas på basis av verksamhetens karaktär, utövandet av affärsverksamhet, och inte enligt t.ex. vilken juridisk form den bokföringsskyldige har".

2.2. Bokföringsnämndens tidigare utlåtanden

I sina tidigare utlåtanden har bokföringsnämnden specificerat kriterierna för både affärs- och yrkesverksamhet. Nämnden har dock inte ansett det vara möjligt att ge ett allmänt utlåtande om när ekonomisk verksamhet blir sådan affärs- eller yrkesverksamhet som medför bokföringsskyldighet. I sina utlåtanden har bokföringsnämnden betonat att tecknen på affärs- och yrkesverksamhet skall bedömas som en helhet från fall till fall utgående från de speciella dragen för den aktuella verksamheten.

Jämfört med affärsverksamhet är den ekonomiska risken i allmänhet mindre vid yrkesverksamhet och å andra sidan accentueras yrkesutövarens personliga yrkeskunskap. Nämnden har inte lagt någon särskild vikt vid frågan om personen själv anser att verksamheten är yrkesmässig eller endast hobbyverksamhet. Man kan idka både affärs- och yrkesverksamhet parallellt med arbete på heltid och i allmänhet kan man inte lägga särskilt stor vikt vid hur mycket tid som i verkligheten har använts för verksamheten (BFN 1697/2003).

* I utlåtande BFN 7/1974 ansågs biografverksamhet vara affärsverksamhet. Biografen hade inga utomstående anställda och dess årliga försäljning var cirka 23 000 mk.
* I utlåtande BFN 996/1988 ansågs försäljning av fordon och förmedling av halvfabrikat vara affärsverksamhet. Verksamheten sköttes hemifrån utan några externa anställda och utan separat affär eller kontor. Lagervärdet var cirka 40 000 – 100 000 mk och omsättningen för åtta månader var över 200 000 mk. Väsentliga delar av inkomsterna inflöt genom anskaffning och försäljning av omsättningstillgångar, det fanns en inneboende risk i produktionsredskapen och individens yrkeskunskap hade ingen avgörande betydelse för inkomsten.
* Enligt utlåtande BFN 1275/1994 är affärsverksamhet sådan produktions- eller serviceverksamhet som är avsedd att vara kontinuerlig där den enhet som idkar affärsverksamhet verkar omgiven av marknaderna för produktionsfaktorer, prestationer och finansiering. Inkomsterna från affärsverksamheten består i sista hand av vinst eller överskott i handen. Risk utgör även en viktig faktor. Yrkesmässig verksamhet skiljer sig från affärsverksamheten främst genom att den använda organisationen är begränsad och mängden produktionsredskap är liten. Avgörandet om det gäller affärs- eller yrkesverksamhet skall fattas separat utgående från de specifika kännetecknen för den aktuella verksamheten. Detaljhandel anses till exempel i allmänhet vara affärsverksamhet.
* I den situation som avsågs i utlåtande BFN 1630/2000 var en privatperson inte bokföringsskyldig för de inköp och den försäljning av värdepapper som privatpersonen idkade. Den årliga försäljningen av värdepapper uppgick som mest till över 6 000 000 mk, och personen gjorde över 90 köp- och säljtransaktioner årligen. Nämnden ansåg att man i varje enskilt fall är tvungen att avgöra om kännetecknen för affärsverksamhet uppfylls. I detta fall förutsatte verksamheten inte anskaffning av produktionsredskap och därför medförde redskapen inte heller någon risk. Personen hade inga lokaler, ingen firma och ingen reell kundkrets. Verksamheten var inte utåtriktad och den saknade därför de typiska kännetecknen för affärsverksamhet. Det faktum att personen eftersträvade vinst, verksamheten var kontinuerlig, verksamheten band kapital och det var fråga om ett stort antal transaktioner visar på aktivitet, men medförde inte att verksamheten blev affärsverksamhet.
* I sitt utlåtande BFN 1663/2001 tog nämnden ställning till om man blir bokföringsskyldig i följande situation: En privatperson hade i flera års tid köpt bilar från en bilaffär och sålt dem vidare i förtjänstsyfte. Antalet sålda bilar var i genomsnitt 1- 2 bilar per månad. Nämnden fäste uppmärksamhet vid att verksamheten kunde anses vara utåtriktad: Personen hade aktivt försökt nå kundkretsen med tidningsannonser samt letat upp och förmedlat fordon till kunderna enligt deras önskemål. En rörelses viktigaste egenskap, som skiljer den från lönearbete, är den ekonomiska risk som sammanhänger med verksamheten. Jämfört med yrkesutövande är en rörelses risk i allmänhet större, och i rörelsen betonas inte heller utövarens personliga yrkesskicklighet. En situation enligt den beskrivna, där bilar köps för egen räkning från en bilaffär och säljs vidare i förtjänstsyfte, är en klar ekonomisk risk förknippad med verksamheten. Med beaktande av de volymer som uppgetts kan risken inte heller anses obetydlig. Bokföringsnämnden ansåg därför att om helheten bedöms, uppfyller verksamheten i fråga kännetecknen på rörelse.
* Kriterierna för affärs- och yrkesverksamhet uppfylldes inte i det fall som avses i utlåtande BFN 1697/2003, där en privatperson i sin bostad årligen hade målat 5 – 10 tavlor. Bokföringsnämnden ansåg att konstnärligt målande i typiska fall är en verksamhet där gränsdragningen i första hand måste göras mellan yrke och hobby. I denna verksamhet har målarens personliga yrkesskicklighet en avgörande ställning. Samtidigt är den ekonomiska risken liten, eftersom tillverkningskostnaderna för ett verk i allmänhet är små jämfört med försäljningspriset. Försäljningsutställningar är ett bevis på att verksamheten har riktas utåt, men räcker å andra sidan i sig inte till för att göra verksamheten yrkesmässig. En viss volym skall också förutsättas av försäljningen, och den fastställs utgående från antalet sålda tavlor och styckepriset i genomsnitt. Om båda är obetydliga, kan verksamheten i allmänhet inte anses vara yrkesmässig.

   2.3. Nämndens ställningstagande 

Den verksamhet som avses i ansökan om utlåtande, där mynt har köpts för egen räkning av utländska förmedlare och sålts vidare i vinstsyfte har inte krävt några anskaffningar av tillgångar under bestående aktiva som skall avskrivas på anskaffningsutgiften och inte heller anskaffning av övriga produktionsverktyg. Dessa har alltså inte utgjort någon risk. Dessutom anser bokföringsnämnden att verksamhetens volym efter år 2003 liksom även det bundna kapitalet har varit så ringa att inte heller dessa har medfört någon ekonomisk risk.

Å andra sidan har den aktuella privatpersonen inte haft några verksamhetslokaler, någon firma eller avlönad personal. Personen har inte haft betalda annonser eller annan anskaffning av kunder på liknande sätt. Verksamheten saknade därför de typiska externa kännetecknen för affärsverksamhet. Strävan efter vinst, det bundna kapitalet och antalet affärstransaktioner är tecken på aktivitet, men gör inte att verksamheten blir affärs- eller yrkesmässig.

Nämnden har inga befogenheter att ta ställning till hur detta ärende skall behandlas i beskattningen.  

3. Bokföringsnämndens utlåtande

Med motiveringarna här ovanför anser nämnden att den verksamhet med köp och försäljning av mynt som privatpersonen idkar utgående från den aktuella helheten inte uppfyller tecknen på affärs- och yrkesverksamhet. Därmed var han inte skyldig att föra bok över sin verksamhet under åren 2002–2006 på det sätt som avses i ansökan.